För sex en svart man

Hos Adlibris hittar du miljontals böcker och produkter inom svart man Vi har ett brett sortiment av böcker, garn, leksaker, pyssel, sällskapsspel, dekoration och mycket mer för en inspirerande vardag. Alltid bra priser, fri frakt från 199 kr och snabb leverans. Adlibris Ordningsvakter och biljettkontrollanter anklagades för rasism när svart man belades med handfängsel – inget brott, enligt polisen Publicerad 21.09.2020 - 17:11 . Uppdaterad 21.09.2020 - 17:11 När Christian Cooper satt och fågelskådade i Central Park i New York, USA, bad han Amy Cooper att koppla sin hund enligt parkens regler. Amy Cooper vägrade – och ringde i stället polisen. Eller vittja någon kontaktannons man lagt ut. Eller kika på andras annonser/profiler. Sist jag var i Göteborg fick jag upp två snubbar samtidigt till hotellrummet. En svart och en vit. Att efter ett par timmars chattande och SMS:ande få upp två tjejer på rummet, en svart och en vit, är förstås en dröm för många män. Hans bok En svart man i mitt badrum – essäer om sex, etnicitet och andra obekväma ämnen i dagens Sydafrika har nu kommit på svenska på det lilla nystartade förlaget Kinnehill Publishing ... Georg Jensen. Sphere Sautoir 474c, Svart Agat. Bästa knepet för att ta reda p om din avokado är mogen. Oliv, olja, mogen, svart, kvist, lövad hämta denna royaltyfria Vektor p bara ngon sekund. Foto handla om Stende av en mogen svart man som hemma ler. Foto handla om Mogen svart sapotefrukt p vit bakgrund.

Kort biografi han skrev 2006

2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 15:42 TaoQingHsu ( Kapitel 4 ) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Qing-dynastiets officiella heminredning, Taipei National Palace Museum, Taiwan

Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 4: Förstå godheten och ondskan på samma gång
Buddhaen sade: "För känsliga varelser finns tio saker som godhet och tio saker som onda. Vad är de tio sakerna? Tre gäller kroppen, fyra till munnen och tre till sinnet. Att döda, stjäla och onda könet gäller kroppen. Två tungor, illvilligt tal, lögn och frivolöst tal avser till mun. Avund, hat och infatuering avser sinnet. Sådana tio saker heter som tio onda gärningar när de inte följer den heliga vägen. Om sådana onda stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. "
Som en människa med den fysiska och mentala kroppen kan vi göra det onda, och vi kan göra det bra.Oavsett det onda eller bra, kan vi välja vad vi vill göra. Det vi har valt är den grundläggande orsaken till att påverka resultatet av vårt liv.
Den osynliga Anden med högre visdom och dygd kallas den ljusa Anden, som verkligen finns i vårt dagliga liv, att vara bredvid eller bakom var och en, för att registrera den goda gärningen eller onda gärningen av var och en. Oavsett om vi är en kung eller en tiggare, är den ljusa andan alltid där med oss.
Tyvärr tror de flesta inte sådan sak, och några av dem ignorantly gör den onda sak utan skam. Jag berättar för dig en historia. Jag är djupt rörd av denna historia när jag har lärt Buddha i mer än tre år.
Det finns en Bhikkhu som flyttar med skrifterna utmed poolen i lotus i skogen. Han luktar doften av lotus, känns glad och gillar det väldigt mycket. Lotuspoolen Spirit säger till honom, "Varför överger du stolen med ren Zen under skogen, men stjäl doften av min lotus? All störning uppstår på grund av att aromen sätts fast. "
ser Bhikkhu en man som går in i lotusbassängen, väljer många lotusar och lämnar lotusbassängen efter att ha tramplat den. Lotuspoolen Anden håller tyst utan att prata.
Den Bhikkhu säger:”Den här personen har förstört din pool av lotus och tar dina blommor. Du säger ingenting. Jag går bara längs bassängen och skäller dig för att säga att jag stjäl din doft. "
Lotuspoolen Anden säger, "Den onda människan i världen är ofta i syndens smutsiga sönderfall, utan ren och utan hjärna. Jag pratar inte med honom. Du är en bra person med övningen av Zen. Men du har brutit din goda sak på grund av att du kopplar aromen. Det är därför jag skäller dig. Som en svart-smutsig sak på en ren vit tyg, så skulle folk se det. Evig person är sådan som svart bläck strös på svarta kläder, människor kan inte se det och vem skulle fråga det? "
Denna historia ger oss råd om att det är en bra sak och tur att någon skulle påminna oss om vår brist. Bara när någon bryr sig om oss, skulle det spendera sin tid och energi för att kritisera oss.
Det finns många människor som är ateister. Trots att de är ateister, betyder det inte att de skulle göra det onda. Tyvärr har några av de ateisterna gjort de onda sakerna, men de tror inte att de gör de onda sakerna, som att mobba andra. Skulle den ljusa Anden berätta för dem att de inte gör de onda sakerna? Som vi vet från den ovannämnda berättelsen, skulle det inte. Men jag berättar en hemlighet. På många sätt, såsom buddhismen, har den ljuga Ande lärt människor att inte göra de onda sakerna. Tyvärr tror vissa människor fortfarande inte på det.
Det står ett ordstäv: "Sätt ner slaktkniven och stå på marken för att bli Buddha." Det är att råda människor att inte göra döden och inte samla den onda karmaen. När du sätter ner tanken på att döda, skulle sinnet omvandlas till att vara hjärtat av Buddha omedelbart.
Jag berättar en historia om att stjäla. Denna berättelse imponerade på mig och rörde mig mycket.
Det fanns en buddhist munk som var mycket fattig och bodde i ett litet tempel på ett berg. Vid midnatt en dag slog en tjuv in i det här templet, tittade runt överallt och kunde inte hitta något värde. Slutligen var han tvungen att stela kläderna från den buddhistiska munken och tänkte sälja den för att få lite pengar. När han var beredd att gå ut, sprang han in i den buddhistiska munken.
Den buddhistiska munken hade sett sina kläder i tjuvens hand. Den buddhistiska munken visste att den här personen var en tjuv, och han kunde bli en tjuv på grund av vissa svårigheter i livet. Så han skällde inte honom. Tvärtom berättade han tyven att han var villig att ge kläderna till honom och berättade för honom att han inte stjäl hans kläder eftersom kläderna gavs av den buddhistiska munken.
Tyven var väldigt rörd och kände sig skam. Den buddhistiska munken tittade på tjuvens rygg att lämna. Sedan såg den buddhistiska munken på fullmånen och sa: "Jag hoppades verkligen ge den rena månet till honom samtidigt."
Efter några månader kom tjuven till templet och knäböjde framför buddhistmonkens ansikte, för att ångra sig sitt fel, be om att förlåtas av den buddhistiska munken och be om att den buddhistiska munken rekryterar honom som en lärjunge. Den buddhistiska munken hade känt sin uppriktighet och till sist accepterade sin ånger och gick med på att acceptera honom som sin lärjunge.
Ond könsbestämning är involverad i otukt, ovanliga sexuella handlingar, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och sexuellt våld. Att utvidga meningen med ondskan sex inbegriper homosexuell kärlek och det sexuella förhållandet utanför mannen och hustrun.
Homosexuell kärlek har redan funnits sedan antiken. I den kinesiska artikeln på antiken har det någonsin nämnts. I den moderna tiden är homosexuell kärlek alltid det kontroversiella sociala problemet. Enligt min kunskap från Buddhas skrifter, accepterar Buddha inte den homosexuella kärleken. Oavsett vi är den homosexuella kärleken eller inte, som inte hänger i kärleken och önskan är den rätta saken.
I buddhismens synpunkter, efter att ha dött att göra det onda könet, är retributionen av att göra det onda könet i djurvägen, till exempel att vara fågeln, grisen, kamel eller åsnan, inte på människans väg. Det betyder att djuren är dumma och okunniga, och de skulle få sällsynt chans att höra Buddhas lärdom.
"Två tungor" betyder att någon initierar något med avsikt för att alienera och förstöra harmoniseringsförhållandet mellan två personer eller en grupp av den onda anmärkningen och därigenom orsakar den misstänksamma mot varandra eller gruppens un-fred.
Det finns "skadligt tal" i vårt dagliga liv, som att mobba andra med ord eller att förbanna människor, vilket vi kan hitta det i Internet-samhället eller i svaret på nyheterna eller artiklarna på Internet. Vi kan också hitta något skadligt tal i tidningen eller i något inlägg på Youtube , som ligger i en särskild position, särskilt i politiskt medvetande eller politiskt syfte. I landets yttrandefrihet tolereras något skadligt tal, även om det inte är som skadligt tal.
Varför människor har det onda talet? Om vi ​​tänker på det djupt, kan vi konstatera att de som har det onda talet är den okunniga personen och självrädtan i åtanke. Faktum är att de är ynkliga och dumma. Men har vi funderat på hur vi hjälper dem att inte göra en sådan dum sak? Vet du? Några av dem är i hög utbildning och position och deras onda tal är mycket "elegant" och verkar mycket "rimligt". Vad en ynklig är att många människor som är i hög utbildning och position också övertalas av det onda talet . Denna typ av skada och katastrof till hela världen är mer än den personliga mobbningen.
Du vet att ondskan skulle återvända till evildoarna.
I kapitel 7 i detta skrifter sade Buddha: "Någon hörde att jag lydde Dao och sätta den stora välviljan i praktiken för att skälla Buddha. Buddhaen håller tystnad, svarar inte på honom, medan bestraffningen slutade och frågar: Om du tar en gåva till någon, som inte accepterar den, återgår gåvan till dig? "En lärjunge svarar:" Det skulle . "Buddhaen sa:" Idag skäller du mig, jag accepterar inte det. Du har katastrofer av dig själv för att låta dem återvända till dig! Såsom ett eko svarar på ett ljud följer en skugga en form, det kan slutligen inte undvikas och avgår. Var försiktig så att du inte gör ont. "
Du vet, vilken förvåning jag är att de som säger en lögn har högre utbildning och ställning, och deras motiv är att skydda sin egen personliga fördel i livet och i sin position. Ibland kan vi upptäcka att dessa personer som berättar en lögn inte skiljer sig från de fattiga som säger en lögn. Och vi har också funnit att dessa personer brukar falla ner dåligt från toppen av sitt goda liv och en bra karriär.
Enligt forskningen för den globala ledarens karaktär från den antika tiden till den moderna tiden är ärligheten av en bra ledare ärlig och inte att berätta en lögn. I Business kan vi konstatera att kvaliteten på miljardären chefen eller ledaren är ärlighet. Om de vågar lura kunden eller konsumenten, hur kan det vara möjligt för dem att vara miljarder? Så tänkandet och vår attityd skulle bestämma om vi är rika eller fattiga.
Vad betyder det frivolösa talet? För det mesta betyder det att någon talar om något utan att använda sin hjärna och innehållet i talat är ingen fördel för människors liv. Dessutom betyder det också att någon använder de ljuva orden eller retoriken för att lura eller locka människor för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Du vet att de flesta skulle möta det frivolösa talet minst en gång i hela livet. De lyckliga människorna skulle gå utan skada. Men många människor kan skadas i fysisk eller mental kropp, eller den förlorade i rikedom.
Då kanske vi har en fråga. Varför dessa människor vill göra det frivolösa talet? Det är också relaterat till följande tre onda gärningar och det giriga sinnet. Om människor beror på sinne av avundsjuka eller ha tred, kan de använda det frivolösa talet för att förstöra motparten. Om människor beror på sinnet av oförmåga eller giriga, kan de använda det frivolösa talet för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Nu, för att tänka på det, är vi de människor som gör det frivolösa talet eller de människor som skadas av det frivolösa talet? Du vet, oavsett vilken vi är, det är ynkligt. Men om vi är de människor som skadas av det frivolösa talet, låt oss vara starka i hjärtat nu, och förlåta de ynkliga människor som möjligt som möjligt.
Som nämnts skulle sinnet av avundsjuka, hat och förälskelse skada folket. Och till sist skulle katastrofen återvända till sig själv. Om sinne av avund är berättelsen om Snow White imponerad av mig.
Om sådana tio ondskan stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. I buddhismen skulle de tio onda göra de onda karma och gå till helvetets väg, hungrig spöke och djur efter att ha dött. Att sluta göra de tio onda skulle samla den goda karma och gå till himlen efter att ha dött. Som vi vet finns det retribution i nuvarande liv. Självklart finns det gott återbetalning i nuvarande liv om vi samlar in den goda karmaen. English: (Chapter 4) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-4-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2018.08.21 10:38 SuccMcSuccface Varför stödjer inte du Ändring Partiet?

Hur kan leva med dig själv när du inte stödjer en politiker som avslutar sitt valmanifest med " PUSS O KRAM!"
Låt mig få presentera Ändring Partiets(sic!) makalöst enkla väg till en bättre värld Här är deras politik tagen från deras fb-sida
https://www.facebook.com/pages/Ändring-Partiet-ÄP/141558172687784?sk=info
"Vill du ändra Sverige för snabbt för bäst ! Rösta på Ändring Partiet ÄP !
Att ändra allt i Sverige för bäst för alla !Jag fixar jobb till alla som saknar jobb ,Sex timmer arbetar dag ,anställnings bevis 3 år ,man måste sköta sitt jobb och liv !60 pensions ålder På praktik folk får lika lön som de andra som har jobb !ungdomar får lika lön som de andra på praktik och jobb !för mer finns i (ÄP)
Statsministers kandidat i val 2014!Partiledare Ändring Partiet!(lejon politik att ändra allt i Sverige för bäst för alla)Bryta alla vapen stoppa krig värld Diplomat frihet demokrati ! Diplomat och respekt är bästa lösning på allt i samhälle för världen !
Jag behöver många kandidater ,vill du vara ÄP kandidat du är välkommen att kontakta mig !Jag behöver vice partiledare ,sekreterare och alla de andra poster !
ÄP vårt system är vi är fria från medlemsavgift och möte!Vi är här på facebook i 24 timmer för köra vår politik ! kandidater, vi måste träffar
En kort skrivelse om Ändring Partiet ÄP system,BARN ÄR FÖRST
Barnbidrag till gånger 3 ! ska kontrollera måste har använd allt till barn !för alla barn ska ha eget konto ekonomi spar för deras barnbidrag till 18 år de ska lämna konto till sina barn,,,
1.Behöver vi mer skatt för att kunna göra bäst det bli mer skatt . Om det funkar bäst med mindre skatt det bli mindre skatt !
2.Jag öppnar en diplomatisk kongress i Sverige för att bryta alla vapen och stoppar krig i hela världen! jag bjuder in alla världens politiker !
3.Jag stänger över allt alla partier som är rasism,nazism,som deras ideologi är med (mord,våld,skad,mobb)på allt,...
4.Jag vill ändra matematik system och alla de andra ämne för bäst,lätt ,mer kunskap !
5.Jag hänger övervakningskameror över allt och viktiga område för kämpa mot brottslingen !
6.Jag accepterar aldrig någon jobba som lärare utan har läst hela högskolan färdig ,även om de har lärare legitimation !
7.Vi vill bygga jätte många skolor ,hus,lägenheter ,vårdnad ,..... på bästa säkerhet platser och mer byggning på över allt område , tåg på bästa sett !
8.Vi bryter alla vapen till tillverkar järnvägen och de andra viktiga !
9.Ni som röker cannabis vill ni bli av med cannabis säljare idioter som lurar er med hög pris och de idioter lägga i något dålig i cannabis för att förstöra er hjärn .vill ni bli av med polisens problem för cannabis? jag legalisera cannabis på bästa säkerhet på osynlig i vår samhälle!
10.Jag ställer upp alla arbetsplats för bäst men de måste alla arbetsgivare tänker på alla folk att vara överens att anställa alla som saknar ett jobb och man måste sköta sitt jobb !
11.Kvinnor och män ska få lika lön i alla arbetsplat ,och allt samma rättighet ,jag har sagt att straffet för de som slår kvinnor är 3 gångar mer, föratt kvinnor slår inte och de är mjuka och snälla !för mer ni kan fråga !
12.Jag ändrar system för ( skolor, dagis , äldreboende , vårdnad ,handikapp vårdnad )till bäst .Jag ändrar alla myndigheter till bäst för allt och utvecklar alla arbetsplatser och alla områden!
13.Alla Studenter ska få lika som lön jobb och alla fria lån !
14.Jag visar allt vår Sverige ekonomen i TV för alla får ser och veta hur vår allt ekonomen är !
15.Straffet för mord hela livet tills dör i fängelse, för våldet gångar 3 mer
16.Kvinnor ska vara helt fria vilka kläder de tar på sig och de ska vara fria om de vill själv tar på sig slöjan eller inte . Tyvär inte (slöjan maskera )för barn och folk blir rädd
17.Jag brytar kärnkraf och alla vapen !Vi ska ha bara tillräcklig vapen för försvara vår land !tills vi hela världen blir överens att bryta alla vapen i hela världen vi brytar allt !
18.Jag är redo att ställa upp Sverige en finaste blöm värleden diplomatiska huvudetstad !
19.I riksdagen de pratar hela tiden för ingenting och betyder ingenting !
20.Jag vill göra att vi alla partiledare går i TV varje månad en gång ,vi gör debatt om allt för vår samhälle !
21.Jag har en plan löser allt och alla som saknar ett jobb ,alla brott ,jag kan göra vår samhälle bäst för alla och starka ekonomi !
22.Jag uppmanar alla om nån går närmaste ett barn och kvinnor för gör illa eller nåt ,straffet ska vara gånger 3 mer
23.Jag vill ändra åldersgräns till 16 åring att får rösta i valet !
24.Vill hänga kameror över allt och viktiga område för kämpa mot brottslingen
25.Ändringpartiet vill sänka ner hastighet för körning av bil på över allt ,för mer mänskor säkerhet i vår samhälle !
26.Jag tar bort provar i alla skolor ,men måste elever vara i skolan och gör uppgifter,tränar ämne ,läxor . Elever måste studera sina ämne och förstår allt ärende i boken utbildning !
27.Politiker Sluta utnyttjar ungdomar
28.På praktik folk får lika lön som de andra som har jobb !ungdomar får lika lön som de andra på praktik och jobb !
29.Pensioner ska få 90- 100,blir man 60 ålder om det finns inte någon som saknar jobb man kan försätta på eget välje ,finns det någon som saknar jobb persioner måste sluta jobba vid 60 ålder .
30.Att ändra allt i Sverige för bäst för alla !Jag fixar jobb till alla som saknar jobb ,A kassan med 100 %,och 6 timmer arbetar dag ,anstälnings bevis 3 år !
31.ÄP kommer kontrollerar alla arbetsplats ,det är helt förbjuden att jobba svart utan betala skatt ,alla kommer får ett jobb med sex timmer och alla måste sköta sitt jobb liv under allt
32.ÄP Jag vill höja mer poliser för säkra mer vårt samhälle och höja polisens lön !
33.Polisen får inte ut med riktiga vapen,,,,,,,,de ska ha bedövningsvapen på bäst,,,,,,,,under kameraövervakning,,,,,,,,! frågor ?
Statsministers kandidat i val 2014!Partiledare Ändring Partiet!(lejon politik att ändra allt i Sverige för bäst för alla)Bryta alla vapen stoppa krig i världen!
Att ändra allt i Sverige för bäst för alla !Jag fixar jobb till alla som saknar jobb ,A kassan med 90-100%,och 6 timmer arbetar dag ,anstälnings bevis 3 år !
På praktik folk får lika lön som de andra som har jobb !ungdomar får lika lön som de andra på praktik och jobb !
Mer du kan läsa här i Ändring Partiet sidan ,det finns mer kvar i (ÄP) håller på samla ihop allt systemet här uppdatering !
välkommen med era frågor !
Vanlig puss o kram
Jag tar bort de stötande kommenterar som inte skriva på politik,jag gillar svara politik kommenterar !
HEJ !
De har lagar som jag säger skriver det är på oss alla ,jag kan inte hjälpa mig eller någon, brott är aldrig frihet,vi alla måste följa lagar nu hela tiden och sköta vår liv . Om folk röster på mig i valet !jag behöver flera miljoner röster för jag kan bli regerings chef att jag kan göra allt som jag säger ! Jag är vän med de alla andra partier,jag är emot dom bara i politik
PARTILEDARE (ÄP)
PUSS O KRAM
Isam Ayoub"
submitted by SuccMcSuccface to Andring_Partiet [link] [comments]


2017.08.30 10:15 trippelparentes Angående modereringen på /svenskpolitik

Möjligt att detta inte hör hemma här, men jag vill upplysa alla som skriver på forumet "svenskpolitik" om hur de censurerar vissa åsikter och förbjuder diskussion kring vissa ämnen. Detta dessutom "hemligt" så till vida att man raderar inlägg utan att ens berätta att man gör det, och än mindre motivera sitt beslut. Vidare så blev jag även bannad på forumet på grund av "fientligt användarnamn".
Som exempel på "osakliga inlägg som inte har med svensk politik att göra" hänvisar moderatorerna till dessa inlägg:
Allt du skriver är frågor som borde vara centrala i den politiska debatten men av någon anledning är det inte så. Istället ska vi bry oss om på det stora hela meningslösa frågor som "HBTQ", "extra pappamånader" och liknande, i den mån vi ska bry oss om politik alls var fjärde år. Vi ska vara mer intresserade av Zlatans hemliga konto på instagram och vad som hände i förra veckans Lets Dance istället för den typen av existentiella frågor som måste lyftas i detta kritiska läge.
Den som ser klippen nedan och ändå säger att alla symptomen bara är ett sammanträffande, och att den undanträngning av vita européer som pågår i västvärlden bara är en "konspirationsteori" är inget annat än en lögnare eller en grindvakt.
The War on Whites is Real
"Diversity" Is a Weapon Against White People
The Endgame - Full White Genocide Documentary
With Open Gates: The Forced Collective Suicide Of European Nations
Det är knappast heller någon slump att de som lyfter frågor som dessa bespottas och förlöjligas i offentligheten. Det handlar om allt ifrån större organisationer som offentligt gör motstånd mot systemet, vare sig det är Sverigedemokraterna, Nordisk Ungdom, eller Nordiska Motståndsrörelsen, till offentliga personer som tar bladet från munnen i olika utsträckning, till medborgarinitiativ som "Stå upp för Peter Springare" och "Folkets demonstration", till privatpersoner som skriver kritiska inlägg på internet. Allt ska svartmålas som nazism, rasism, fascism, främlingsfientlighet, islamofobi. Du ska hängas ut i systemets massmedier, du ska få ditt hem sönderslaget av systemets gatutrupper i form av AFA och liknande avskräde, du ska få sparken från ditt jobb. Personer som framför kritiska åsikter är att betrakta som paria i offentligheten och det enda syftet med det är att förtrycka dessa personer för att skrämma fler från att gå samma väg.
Samma utveckling sker globalt och vi ser hur nationalistiska grupperingar förvägras plattformar för att sköta ekonomiska transaktioner och sprida sitt budskap. Identity Evropa har en bra sida med den senaste tidens censur:
https://www.identityevropa.com/censorship.html
Till denna listan kan läggas en mängd radioprojekt (Motgift, Ingrid & Conrad, Nya Dagbladet, Red Ice, Nordisk Alternativhöger, Nordisk Ungdom, Den Kokta Grodan) som senast igår kastades ut från Soundcloud.
Men vem bryr sig?
Maria Montazamis yngsta son har ju börjat på college i USA!
(Det här inlägget blir väl borttaget, precis som allt annat som börjar brännas lite för mycket på det här forumet)
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6v9b1b/massflykt_planeras_till_sverige_via_haparanda/dlymyou/
Samt
Varför det? Det är ett välbelagt faktum att det finns mycket överlappning mellan homolobbyns aktivism och pedofili, både i Sverige och utomlands. Ett par snabba exempel:
Känd pedofilledare invigde Pride
(Länken till DN är trasig i artikeln, men här är den: http://www.dn.se/kultur-noje/tapetserade-kebnekajse-med-rfsl-reklam/)
Ett till exempel:
Pride marknadsför avancerade sexlekar till 13-åringar
Och ett par klipp där detta diskuteras:
Pedofiler på Pridefestivalen
samt
Fredrik Hagberg från Nordisk Ungdom berättar om Pride-aktionen
Sverigedemokraternas Björn Söder har skrivit bra om detta perversa spektakel på sin blogg:
I samband med Pridefestivalen 2003 gjorde Pridearrangörerna reklam med småbarn. Jag vill minnas att vissa affischer hade en bild av en liten gosse med text i stil med ”Kalle 7 år och bög”. Detta väckte avsky från olika grupper. Bland annat Ecpat, som är en organisation som arbetar mot barnpornografi, barnsexturism och trafficking runt om i världen, protesterade och menade att man sexualiserade småbarn och talade till pedofiler. I denna kritik instämde både jag själv och SD.
/../
Jag förde i mina blogginlägg en filosofisk diskussion om hur man sett på homosexualitet tillbaka i tiden. Om man går bara några decennier bakåt och då skulle sagt till folk hur det skulle se ut på Stockholms gator med Pridefestivalen 2003 när man sexualiserar småbarn och visar upp sig halv- eller helnakna på lastbilsflak så skulle de tro man var galen och ingen skulle tro att något sådant skulle ske. I samband med detta tog jag upp hur man idag ser på andra sexuella avvikelser och hur man anser att vissa av dessa aldrig kommer att accepteras. Men idag finns t ex olika föreningar som driver deras intressen. I Danmark fanns vid tiden för mitt blogginlägg en pedofilförening som krävde att man skulle accepteras (under 2014 överklagade en nederländsk pedofilförening beslutet om att förbjuda dem) osv. Jag menade då i diskussionen att det är inte säkert att man ser likadant på dessa sexuella avvikelser om några decennier. Inte minst när man redan nu i Pride drar in barn och sexualiserar dem.
http://www.bjornsoder.net/med-anledning-av-osanningar-kring-mina-uttalanden-om-pride-och-homosexualitet/
Joakim Anderssen har också skrivit om detta på Motpol: 1968 och pedofilin
Eller varför inte gå till Prides egen hemsida, där man gör reklam för "Pride ung" för 13-29 åringar!?
Behöver jag fortsätta eller är du villig att erkänna att det absolut kan vara på sin plats att protestera mot pedofili i samband med Pride?
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6sfnkt/strejkande_ensamkommande_attackerade_aftonbladet/dldbga9/?context=3
Samt
Milo, Ben Shapiro och liknande är inte Alt-Right utan "Alt-Lite" (eller som vissa vill kalla det; *Alt-Kike).*
Här är en bra, kort genomgång som publicerades bara för några dagar sedan med avstamp i en ny artikel från ADL (en judisk intresseorganisation, i Sverige motsvaras den ungefär av Expo) som tar upp skiljelinjerna mellan Alt-Right och "Alt-Lite":
https://altright.com/2017/07/23/adl-finally-picks-up-on-alt-litealt-right-divide/
Alt-Right är ett brett begrepp, vilket gjort det framgångsrikt, men kärnan i budskapen har alltid varit densamma: Att lyfta fram vita intressen och kritisera det judiska inflytandet.
Kort sagt: Går något emot dessa två kärnpunkter, så är det inte Alt-Right. Alla inom Alt-Right lyfter inte uteslutande fram dessa två punkter, eller fokuserar enbart på dessa två. Men ingen går emot dem.
För mer läsning som tar upp alla aspekter och individegrupper inom Alt-Right rekommenderar jag Andrew Anglins genomgång: A Normie's Guide to the Alt-Right
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6peyrw/altmodernism%C3%A4r_alth%C3%B6gern_postmodern/dkqr5xo/
samt
Värt att tillägga är att inte en enda tidning uppmärksammade årsdagen av de fruktansvärda morden. Hur många svenskar vet ens vad deras landsmän som blev offer för vad som borde varit en utvisad afrikan heter?
Detta är återkommande. Svenska offer ska hamna i minneshålet, men invandrare ska det påminnas om i vissa fall i decennier (lex "Fadime"). Jag har skrivit det förut men ser man inte mönstret i detta så är det för att man inte vill göra det!
Medias manual är ungefär den följande - och den är likadan i hela västvärlden, jag undrar varför?
Svensk (eller ens vit) gärningsman = gör exempel av, påminn om, använd för att problematisera en hel grupp
Svart/arab/liknande gärningsman = leta förklaringar, ursäkta, bedyra gång på gång att det är ett undantag, glöm helst bort fallet helt
Svenskt/vitt offer = glöm bort fallet, men går inte det (som i fallet med IKEA-morden eller Åbo-dådet) så lägg fokus på någon invandrare som gjorde något bra, eller några invandrare som kanske känner sig hotade - eller allra helst svenskar som reagerat negativt
Invandraroffer = gör till martyrer, skuldbelägg om möjligt (eller i vissa fall även omöjligt) vita svenskar, påminn om hur utsatta dessa stackars "minoriteter" är
Ett vidrigt och avhumaniserande beteende är det vad det är. "Journalister" (snarare *propagandister) är verkligen den lägsta formen av människor tillsammans med de mördare, pedofiler, våldtäktsmän och annat avskum de tar i försvar. Fy fan!
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6vkurs/man_som_h%C3%A4ktats_f%C3%B6r_terrord%C3%A5det_i_%C3%A5bo_har_bott_i/dm278uu/
Som ni ser är det inget inlägg som inte har med svensk politik att göra (möjligen det om Alt-Right, men ser man kontexten och tråden det är skrivet i så hör förklaringen av rörelsen absolut dit). Vad som egentligen värre är att inget av dessa inlägg har man meddelat att man tagit bort, och meddelat mig att de inte är OK att skriva. De har bara smugit ner dem i minneshålet och när jag är inloggad ser det fortfarande ut som att de syns för alla användare.
Men det mest intressanta är att moderatorerna själva medger att det inte rör sig om några regelbrott, utan om att man inte vill ha diskussioner om vissa ämnen enligt vad man skriver i PM:
Medens få enstaka kommentarer är direkta regelbrott, du som användare i helheten drar ner diskussionerna i en slags mix av /conspiracy och /the_donald, vilket inte uppskattas eftersom vi försöker sträva efter en vettigare nivå med fokus på just svensk politik, inte globala judekonspirationer och kriget mot vita rasen. Och jag menar inte argumentera om du har fel eller inte, utan bara påpekar kommentarerna som varit del av problematiken från vår sida.
Notera den raljanta tonen och utpekandet av "konspirationsteorier", vilket står i stark kontrast mot mina inlägg där jag hänvisar till faktiska exempel och källor som stödjer teserna i det jag skriver. Trots detta gömmer man sig om att man vill ha "en saklig diskussion" om svensk politik. Samtidigt kan vi se hur trådar som
"Varför folkhälsan kräver många svenskars lobotomering" (astrologi), "DEBATT: Jag är så trött på er hatande skitstövlar" och "Aron Flam - Tjänar 100 000 i månaden på sin podd – anklagar SVT för censur" samt inlägg likt dessa: ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju uppenbarligen inte ligger tillräckligt långt från "en saklig diskussion om svensk politik" för att tas bort. Dubbelmoralen blir minst sagt slående här och det var bara ett snabbt axplock.
Jag har egentligen två frågor:
Är det fler som upplevt denna typ av censur på /svenskpolitik?
Samt
Är det inte problematiskt att mer eller mindre samma modteam styr både /Sweden och /svenskpolitik som är de två största svenska forumen här på reddit, och gör det genom att censurera diskussioner om vissa ämnen?
submitted by trippelparentes to Sverige [link] [comments]


2017.04.23 19:47 Torsten1999 En dag i Henrik Arnstads liv av Jens Ganman

EN DAG I HENRIKS LIV
06.00 Vaknar i trädkojan, hänger på mig pilbågen och kogret, klättrar ner för repstegen och släpper ut ett ekande jubelskri över nejden; ”SIC SEMPER TYRANNIS!”.
En flock fåglar lyfter och flyger bort. ……………………………..
06.01 Siktar flera potentiella fascister nere vid von Döbelns minnessten. Beskjuter dem med enastående träffsäkerhet, men upptäcker att det är några säckar med löv som en av parkarbetarna lämnat kvar... ……………………………..
06.10 Sänder ut dagens första tweet och njuter av hur alla rasister i Sverige stelnar till när de nås av den: "FRÅN RYMDEN SYNS INGA GRÄNSER”.

JUSTBLEWYOURMIND, #THINKINGOUTSIDETHEBOX

……………………………..
06.11 Dagens andra tweet: "TÄNKVÄRD DN-LEDARE AV WOLODARSKI”:
”Sverigedemokraterna ett anagram för "overtaking me readers” + ”regime overtakers and” +”overtaker’s mind agree”…
(Avslöjade. Igen.)
…………………………….
07.00 Sadlar på Rocinante och rider in i staden med lansen stadigt fastklämd under armen och kastrull på huvudet; rider fram majestätiskt på motorvägen medan jag lyssnar på ekonyheterna i telefonen.
Nyhetsuppläsaren låter upprörd:
”En galning färdas just nu mot körriktningen strax söder om Karlbergstunneln!!! Allmänheten varnas!”
”En...?” tänker jag triumferande. ”Jag ser flera hundra…” ……………………………..
08.00 Möte på Rosenbad med Stefan.
Stefan lyssnar hänfört när jag ritar upp fiendens senaste landvinningar på den upphängda Sverigekartan och markerar deras befästningar med svarta svastikor.
”Goa professorn…”, krusar han underdånigt, ”...aldrig hade ja välan kunnat ana att dä fanns SÅ möcke fascister där ute!”
Han snor sina grova arbetarhänder runt varandra och betraktar mig med orolig, skelande blick.
”Har du sett World War Z?” säger jag bistert och kikar ut genom den nerdragna persiennen.
”Näe!” säger Stefan och ser med ens mycket rädd ut.
……………………………..
09.00 Talar på Södertörns folkhögskola inför fullsatt aula:
”Allas lika värde är det enda rättesnöre ni behöver ha!” dånar jag med min sensuella men samtidigt maskulina och respektingivande Stentorsröst.
”ALLA är lika mycket värda – UTOM Sverigedemokratrena och deras väljare! Dessa två miljoner människor måste fördrivas ur Edens Lustgård! Dessa kan ni utan samvetskval halshugga och lemlästa! Deras vänner kan ni förfölja och förnedra! Deras barn kan ni kasta till vargarna! Deras huvuden kan ni använda som fotbollar och sparka nerför Kåkbrinken hela vägen ner till Centralbron! Sverigedemokratrena är ett hot långt större än Islamiska Staten och Ebola tillsammans! RING UT DET ONDA! RING IN DEN TUSENÅRA FÖRFÖLJELSENS TIDEVARV!!!”
Succé. ……………………………..
09.30 Kollar blocket. Kille i Kramfors säljer klassisk Batmobil-replika för 150 000 pix. Funderar på att slå till. Behövs bara några smärre modifieringar och sen… na-na-na-na-na-na-na-na… na-na-na-na-na-na-na-na... Aaaarnstad!
…………………………….
10.00 Brunch. Nedlägger kronhjort i Vitbergsparken (1 skott), flår djuret på sten bakom Sofia kyrka och grillar det över öppen eld.
……………………………..
10.10 Gör 250 sit-ups. Skuggboxas.
……………………………..
10.15 Tweetar ut påminnelse om Förintelsen och Hitler.
…………………………….
10.16 Tweetar ut hyllning till Hamas frihetskamp.

NEVERFORGET, #REMEMBERYASSERARAFAT

……………………………..
11.00 Blir intervjuad av Tro & Politik. De frågar hur jag kan vara så stark och modig och jag parafraserar Bamse:
”Den som är stark måste också vara paranoid.”
……………………………..
11.30 Crawlar 25 eleganta längder i stora bassängen på Eriksdalsbadet; ett magnifikt exemplar i vatten som på torra land. Kvinnor (såväl som män) stirrar imponerat/avundsjukt. Torkar mig omsorgsfullt framför några äldre damer som rodnar och tittar bort.
……………………………..
11.55 Praktikant () från Ekot ringer och frågar om jag anser att rasism är en ”svensk uppfinning”.
Svarar att det är det givetvis.
”Hur ser du då på rasismen mellan exempelvis kurder och turkar i förorten? Eller att 'Mein Kampf' fortfarande säljer bra i Mellanöstern?"
Lägger på.
Idiot.
……………………………..
12.00 Ironisk lunch på Sturehof med Ulf, Antjé, Malena, Mattias, Mark & Jonas, Schyffert, Oisin, Big Daddy Virtanen och Kjelle.
Schyffert har låtit trycka upp superironiska t-shirtar med texten ”JUDEN RAUS!”.
Vi skrattar gott åt hur detta kommer att ställa till det i huvudet på alla rassar och SvD-anställda.
Psyche!

JOINTHERESISTANCE, #GOODGUYSINC, #ISRAELSTOLETHEHOLYLAND

……………………………..
13.00 Talar i plenisalen, inbjuden av socialdemokratiska riksdagsgruppen.
SD hukar förskräckt när jag låter min isblå bannstråleblick svepa över bänkraderna (ni som sett ”Mars Attacks!” vet vad jag menar); lukten av bränt rasistkött fyller näsborrarna. Tänker på hur det påstås att Hitler ejakulerade i byxorna under såna här tal.
Kommer.
……………………………..
14.30 Föreläsning inför SSU på Bommersvik.
Talar salvelsefullt om Förintelsen. Berättar om koncentrationslägren. Många gråter öppet när jag berättar att det finns satiriker som skämtar om detta. Ungdomarna skakar på huvudet i äckel och avsmak.
”Satir borde förbjudas!” ropar en man som ser precis ut som Anders Lindberg, fast med solglasögon och lösskägg. ”Läs Lindberg i Aftonbladet! Han är bra! Briljant!"
Jag nickar allvarligt och visar noggrant hur man gjorde ”heil-”tecknet i Hitler-Tyskland. Jag lär studenterna att aldrig ALDRIG heila. Under några omständigheter.
Får bara göras av dem som är utbildade. Står kvar i den posen länge, länge för att låta allt sjunka in… dödstyst i föreläsningssalen… STARKT!!!!
…………………………….
15.30 Åker ut till Skarpnäck och bunkern för att fylla på förråd.
Lyssnar på "Bad Moon Rising” hela vägen dit. Har stigande känsla av att jag kommer att spela en viktig roll i den kommande showdownen mellan gott och ont.
Lite som Frodo.
Eller Luke Skylwalker.
……………………………..
15.31 Tweetar ut en påminnelse om Ölkällarkuppen, Kristallnacht och Institut für Sexualwissenschaft. Folk måste få veta!!!
………………………………
15.32 Hyllaretweetar Malenas grej om att inga palestinska flyktingbarn ska kränkas med påtvingade historiekunskaper i skolan.

RESPECTCULTURALDIFFERENCIES, #USA=GREATSATAN, #FALSEFLAG

………………………………
15.33 Staplar konserver med vita bönor där ute i bunkern + checkar luftfilter och smörjer knän och armbågar på min RealDoll ”Paula”.
Hon ler okynnigt.
(...måste komma ihåg att disciplinera henne innan jag rider in till stan igen).
Sorterar några gamla årgångar av Der Stürmer, bläddrar fascinerat i dem… tänker att det är bra att nån som jag äger dem istället för nån som skulle kunna ryckas med av de fantastiska teckningarna och den eleganta layouten… Philipp Rupprecht var verkligen skicklig med pennan… ond!!… men skicklig… och Streichmans ledare ÄR stringenta… vansinniga!!… men stringenta…
……………………………..
15.34 Näbbgädda från Studio 1 ringer och frågar varför jag inte fördömetweetar om socialdemokraternas och miljöpartiets drakoniska, nya asylpolitik. Lägger på.
Idiot.
……………………………..
15.35 Dan Eliasson ringer och frågar om jag kan invigningstala vid nästa veckas manifestation för "Rätt Tänk" på Sergels Torg.
Det blir öppen eld, grillning och så kan folk passa på att göra sig av med böcker och tidningar som spelat ut sin roll.
Strömstedt spelar akustiskt.

BÜCHERVERBRENNUNG, #KOD˚451

……………………………..
15.45 Bråk med Sakine Madon, Mona Walter, Zeliha Dagli och Alice Teodorescu på twitter; jag kallar dem för vad de är: vita, priviligierade CIS-kvinnor som fått allt om bakfoten; det påstådda ”kvinnoförtrycket” i förorten luktar Timbro-nazism lång väg.

CALLINGASPADEASPADE, #ONKELTOM, #LOVETHECOMMUNISTMANIFESTO

……………………………..
15.46 Oisin, Poohl och Lindberg sluter upp på min sida; lägger ut bilder på sig själva i hijab; jag känner hur tårar av rörelse bränner bakom ögonlocken.

NEVERFORGETROSAPARKS!!!!!!!!!!!!!!!!, #FREENELSONMANDELA!!!!!!!!!!!!!!!!,#BYTHEPOWEROFGRABTHAR’SHAMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

…………………………….
16.00 Scannar E-Bay.
Lägger bud på sex gamla SS-hjälmar, ett originaltryck av ”Die Führer und Die Jugend + två stora flaggor + en låda MP44 Sturmgewehr.
(såna klenoder får inte falla i orätta händer - bättre att nån som verkligen kan hantera ondskan äger dem!)
……………………………..
17.00 Umgås med min adept Muhammed i ”My Black Friend”-projektet.
Pilbågsskytte på Gärdet + kulglass.
Råder honom att byta namn - ”Muhammed” är ett typisk, trött stereotyp som används när rassar och mindre begåvade satiriker behöver en rasifierad kropp att göra narr av.
Föreslår nåt mer neutralt som Hank… Henk… Henry… nånting ditåt...
Nåt som är både maskulint och ödmjukt på en och samma gång.

MYBLACKFRIEND, #BLACKMASCOTS, #HEARTOFDARKNESS, #COLONELKURTZKEEPINGWATCH

…………………………….
18.00 Middag med Anders Danielsson.
Jag och Anders är rörande överens om att SD är det värsta som nånsin hänt; den får kommunismens illdåd i Sovjet, Kina, Kuba, Kongo, Albanian, Afghanistan, Vietnam, Laos, Kambodja, Nordkorea, Angola, Jugoslavien och Pajala att förblekna.
”Vad vi behöver i det här landet”, säger Danielsson och lutar sig fram med en tandpetare nonchalant instucken i mungipan, ”är en specialpolis som lyder direkt under mig… jag ska prata med Dan och fixa så att du får ett eget specialkommando – The Red Longbows… vad säger du om det?"
Kommer.
…………………………….
19.00 Föreläser om Förintelsen hos Tro & Solidaritet.
Jubelstämning.
Folk hyllar mig förbehållslöst; står upp i bänkarna och skriker:
"ROPEN SKALLA - GODHET ÅT ALLA!"
Bjerled delar ut tapperhetsmedalj efteråt och jag känner hur jag sväller av stolthet. Sväller och sväller tills jag närmar mig moralisk klimax...
Det är en ny tid nu.
Det känns i luften.
Eller som Björn Wiman skrev i DN i höstas när 400 000 miljöpartistiska väljare solidariskt öppnade sina hem för en flykting var och flykting-”krisen” därmed löstes i ett nafs:
”Jag skönjer konturerna av en ny folkrörelse.”
Indeed, Björn, indeed...
……………………………..
20.00 Föreläser för Expos personal.
Berättar om Förintelsen. De nickar - som jag upplever det - artigt, men sneglar hela tiden på sina klockor. Mona Sahlin den enda som visar verkligt intresse.
Hon kommer fram efteråt och slår armarna om mig; gråter öppet:
”Du är så modig, Henrik!”

BRAVEHEART, #SIMPLYTHEBEST

…………………………….
21.00 Hinner ÄNTLIGEN se nya Star Wars-filmen!
Får gåshud under scenen med Rymdimperiet där alla soldaterna heilar inför Kylo Ren.
I övrigt alla rätt: stark, kvinnlig huvudperson, svart sidekick, heterosexuella CIS-mannen dör… (saknade bara en tydlig transgenderkaraktär… eller är det Chewie? All this time!!?)
(...kan f.ö se mig själv i rollen som Poe Dameron…)
(...bara en tidsfråga innan Hollywood upptäcker mina rugged good looks och inser jag att jag är en natural... precis som Vinnie Jones…)

THELIFEANDTIMESOFHENRIKARNSTAD

………………………………
22.00 Patrullerar Plattan med min nya long bow.
Rasisterna flyr i panik när de ser mig. Poliserna hälsar respektfullt. Jag nickar avmätt – vet att de är rassar allihopa. En av dem har sminkat sig (faktiskt väldigt skickligt) i blackface. Ser helt äkta ut.
(mental note: kan vara Makode Linde och en av hans ”installationer - tweetar ut varning till andra goda anti-rasister” #SKÄRINTEITÅRTAN, #MAGICNEGROE)
……………………………….
23.00 Twitterbråk med Makode Linde som hävdar att han aldrig patrullerat Plattan i blackface och polisuniform, kallar mig ”sinnessjuk tomte”. Jag svarar att han borde fundera på varför han går SD:s ärenden. Mer förolämpningar: ”groteska idiot”, ”foliehatt”, ”negativ IQ”… m.m, m.m.
Jag ler enigmatiskt på min sida twittret, vänder andra kinden till.

HENRIKISTHENIGGEROFTHEWORLD, #IHAVEADREAM, #DOTHERIGHTTHING

………………………………..
23.59 Tillbaka i trädkojan. Buktar och gör regelbundna avhopp på vägen dit för att förvilla ev. förföljare.
Bäddar mysigt med sovsäck och några värmeljus. Läser klart ”Biggles och den Mystiska Ön" i skenet från ljusen. Bra dag! Fått mycket gjort. Strax under 200 tweets men klart godkänt. Rassarna tvingas tillbaka. Centimeter för centimeter.
Twittrar ut: "HENRIK DUFVA, SLÄPPER INGEN JÄVEL ÖVER BRON!!!!”.
………………………………..
00.01 Arpi replikerar och frågar om jag menar ”Öresundsbron”. Viktigpetter.
Nazist.
………………………………..
00.02 Raderar min sista tweet (även solen har sina fläckar). Somnar.
Drömmer att jag är Aragorn och att orcherna/SD kommer. Driver dem tillbaka med ett regn av pilar… kommer mjukt… kramar pilbågen...
submitted by Torsten1999 to sweden [link] [comments]


2017.03.20 13:17 ElnifIsLord Elnif (A Swedish love story)

Kapitel 1: Elnif i advent
Del 1: Jag har funnit mig själv. Detta genom ett väsen, en gud, en glädje, en frälsning. Den flög in genom det öppna vinterfönstret i en frusen höstvind och landade på min kudde. Jag vände mig mot Elnif, han tittade på mig, och sa: “Krister, jag är allt, jag är kärlek, älska mig.” Jag svarade: “Okej mi lord” och blundade. När jag öppnade ögonen igen var han borta. Jag vände mig hastigt om i min mjuka säng, och hann precis se honom flyga ut genom fönstret igen i ögonvrån. Jag tänkte, nu är mitt liv komplett. Elnif, nu och för alltid.
Del 2: Jag visste då att jag aldrig kunde återvända till stadiet jag varit. Aldrig tillbaks till en värld utan Elnif. Så jag sprang, långt därifrån, längre än någon sprungit sedan första tidsåldern af Elnif. På min färd väntade stora farhågor och skrämmande ting, men i mitt sinne befann sig alltid den allsmäktige, den som vakade över mig som en höjdhoppande ängel i nöd.
Del 3: Min slutdestination låg framför mig, mitt hjärta bultade som en springande gasell på Afrikas stäpp. Jag sprang som aldrig förr med kraften av Elnif. Jag kände hur halsen snörpte ihop sig, törsten trängde på mitt fys som en ångvält påväg att köra över en qvagga. Jag sa: “Elnif, hjälp mig, ge mig din vätska!” samtidigt som jag kände närheten av min frälsare. Mina ögon kändes bredare, men mina byxor kändes smalare. Han stod där, som aldrig förr, uppe på sitt skimrande slott av troféer och sade ner till mig, överlägset men inte nedlåtande; “Mitt barn, var inte rädd, jag ska bjuda dig på en stor och riklig måltid utan dess like…”
Del 4: Elnif drar ner gylfen och tar ut sin breda middag och serverar den till mig. Jag kan se hur han har hela tallriksmodellen där på. MUMS! tänker Krister. Helt plötsligt, utan förvarning, medans jag var på väg att ta min första tugga ur den saftiga munsbit jag blivit erbjuden, kände jag en värmande ström av flytande massa komma flödande nerför min strupe, ner till min suktande mage som längtade efter ögonblicket. Jag blickade upp mot Elnif, och han stirrade tillbaka på mig. Vi behöll ögonkontakten en stund, fram tills jag säger; “Jag är tacksam för din gåva, o du mäktige.” Han stönar försiktigt och drar upp gylfen. Några sekunder senare var han borta igen, men jag visste, att bestod närvarande i mitt hjärta, att vi är en, för evigt.
Del 5: Det var en mörk och kall vinternatt. Solen var sedan länge nedgången, men ännu skålades det i glasen. Hur glada alla än verkade vara, fanns det ett ting som mitt sinne aldrig lyckats släppa. Hur hans kräm flöt så lätt ner genom mig, i mig. Fångad i min fantasi kunde jag inte ana annat, men när frågan väl kom, så svår men så lätt, visste jag direkt svaret, oberoende av frågan. “Elnif”. Det var då jag visste, att legenden skulle spridas över kontinenterna.
Del 6: “Vad sa du Krister?”, frågade de. Min blick höjdes, och ögonen spändes. Tiden var kommen för en ny sägen, en ny era, som endast var till för Elnif och mig. “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade jag och sprang gråtandes upp på mitt rum. Ingen förstod glädjen utom jag. Ingen annan kunde greppa Elnif. Ur mina tårar lyckades jag urskilja en skepnad utan dess like, en skapelse som aldrig förr. Framför mig än en gång stod han där, Elnif.
Del 7: - Haiku: Min Elnif är gud Friidrottsmästaren tack Vår själ blir nu en
Del 8: Min allsmäktige gud var framför mig, och endast för mig var han tillgänglig. Hans djupa blå ögon stirrade in i mina genom glasögonen som verkade ha skärpan +69. “Mitt barn. Tiden har kommit nu. Vi, tillsammans, kommer att frälsa världen, och få en helt ny begynnelse. Utan förvarning tog han fram sin enorma träslev ut bakfickan, den som legender skvallrat om, men aldrig rättvist beskrivit. Framför mina ögon verkade den enorm, men Elnif, utan tvekan sade: “Det är dags nu”.
Del 9: Jag kände en våg av entusiasm flöda genom min ack så arma kropp. Jag visste precis vad jag skulle göra, jag hade aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. Jag gick ner och satte mig på alla fyra. Jag vände mig så att min stuss pekade rakt mot honom, sedan svankade jag med all min kraft och stålsatte mig inför den kommande händelsen. Jag drog ned byxorna och sa, “Jag är redo, o du allsmäktige.” Då svingade plötsligt Elnif sin väldiga träslev och smiskade mig, först en, sen två, sedan tre gånger. Elnif fortsatte smiska mig så som jag aldrig har blivit smiskad förr. Jag njöt av varje sekund, varje stöt av ren kärlek som strömmade från min högra skinka ut i kroppen, det påminde mig om julafton hos farbror Bodil. Jag vände på huvudet för att beskåda denna storartade händelse. Sådan kraft och sagolik teknik som han hade. Man såg tydligt att han var en erfaren man.
Del 10: Till slut kunde jag inte hålla mig längre, min suktan blev oöverkommlig. Snabbt vände jag mig om, med en klar destination. Mina ögon liknade ett lejons vars synfält just fyllts av den mest underbara buffeln. Min hand öppnades, nästan av ren reflex, och sakta började jag smeka min Elnifs runda och svullna biceps. “Mycket diskus på sistone?” frågar jag Honom, medans jag tänker igenom mitt nästa drag. Han nickar sakta med ett leende på läpparna. “Främst stöt, men allting med stor massa fröjdas min kropp åt.” svarade han, nästan poetiskt. Min önskan hade äntligen förkroppsigats, den som funnits långt inom mig, bevarad som sista kinderägget på en dansk firmafest. Men samtidigt fortgick ett kval inombords, ett beslut som grävde i mig. Jag var lycklig, men jag ville samtidigt ha mer. Mer av Elnif.
Del 11: Jag vaknade upp av att morgonsolens första stråla kysste mitt nakna lår. Jag blinkade några gånger trots att sömnens rep drog mig mot sitt lugnande djup. När jag vaknat ordentligt så märker jag att jag somnat på golvet. Det är inte förrän då som jag kommer ihåg gårdagen. Den magiska kväll som nu var historia. Mina skinkor ömmade och jag kände mig levande som aldrig förr, fastän min lycka trånade jag efter mer. Jag måste ha överväldigats av situationen och somnat på plats. Jag hade skinnet av en blåmes runt mig, och den fortfarande heta insidan värmde min hud. Jag hade aldrig använt ett sådant här skinn som täcke förut, inte sett ett heller för den delen. Det var en gåva från Elnif. Jag begravde mitt ansikte i den mjuka insidan av skinnet och med tungan så kände jag hur små köttbitar från pippi fågeln fortfarande var fast vid skinnet. Jag kände mig trygg. Efter att ha njutit av tillvaron några timmar så reste jag mig och hängde in skinnet bland de andra och jag kände mig hedrad av gåvan jag erhållit.
Del 12: Naken inför Gud Nu var helgen över och det var dags att gå till förskolan igen. Plötsligt kände jag hur ångesten öppnade upp sig som ett svart hål i magen. Tänk om ingen av min klasskompis kan förstå storheten af Elnif? Tänk om hen inte förstår hur underbar vår riktiga frälsare är? Hur skulle jag göra då? Sedan tänkte jag; “Elnif hjälper mig säkert. Jag litar på hans vägledning. Nu och för alltid. Det löser sig säkert, så länge jag tror.” Sedan gick jag ut genom den gamla slitna trädörren från mitt rum och ner för trappan till köket där mina föräldrar satt och drack kaffe, utspätt med den ryska vodkan som pappa älskar, precis så som det brukar vara. När mina föräldrar får syn på mig blir de förskräckta, och mamma säger förvånat; “Vad har hänt med dig Krister!? Varför är du helt blodröd på hela baken?” Det är då jag inser att jag har glömt sätta på mig kläder. Så där stod jag, en pojke på 5 bast, komplett naken med ett kärleksmärke på rumpan och försökte komma på ett sätt att beskriva orsaken till märket och hur fantastisk den föregående kvällen hade varit, på ett sätt så att mamma och pappa förstod precis hur bra Elnif verkligen är. Efter några sekunder så öppnade jag munnen och sa; “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade”.
Del 13: Vinden fläktade min kropp när jag näck vandrade hoppfullt nedför gatan. Strålande blickar smekte min nudistiska kropp och jag märkte hur en mystisk känsla reste sig i kroppen, den som endast kunde beskrivas med ett ord. Elnif. Mina kånkelbär var blottade, men på något sätt var jag inte skamsen, då de omgavs av den rosenröda gåvan från min herre. Jag vandrade långt, längre än aldrig förr, men till slut kände jag värken i mina skinkor, och inte från upplevelsen kvällen före. Framför mina ögon såg jag ett fint värdshus, men inte för fint för Elnifs missionär. Min entré skapade tumult i lokalen, ingen förut hade fått granska en så söt syn av frälsarens utsände. “Ett stort glas kräm tack” uppmanade jag den äldre kyparen. “Självklart min unge nudist” svarade han. Äntligen någon som förstod. Mina böner var besvarade. Min natt var räddad, och jag satte mig lätt ned på barstolen, lättad, fri.
Del 14: Jag borde känna mig sorgsen över att jag blev utsparkad ur mitt eget hem utan att jag fick någonting med mig. Som tur var så bjöd den snälla gubben i baren mig på krämen då jag inte kunde betala. Han berättade för mig att jag kunde komma till hans rum senare på kvällen och betala tillbaka skulden. Jag var nöjd. Den förväntade sorgen dök aldrig upp. Bara lycka bestod i mitt hjärta. Jag var fri och kunde nu spendera resten av mitt liv åt Elnif och att missionera om Elnif-ismen. Mannen i baren var trevlig, när jag sa att jag inte hade någonstans att bo så erbjöd han till och med att jag kunde få bo hemma hos honom. Nu hade jag min chans att börja sprida mitt fantastiska budskap om Elnif, börja med gubben. Gubbens namn var Antero.
Del 15: Dagen förflöt utan vidare omständigheter medans jag smuttade på all kräm jag kunde svälja. Den äldre kyparen gav mig kläder som jag tacksamt tog emot, och snart värmdes hela min kropp. Sakta men säkert slaknade sig solen som en utlöst formel efter ett matteprov, och jag drog mig tillbaks till det ensliga rummet på andra våningen. Väntandes på mig i endast strumplästen befann sig Antero, den äldre, smått överviktiga herren. “Jag har insett den sanna vägen, och från ditt dryckesval ser jag att du gjort detsamma” sade han. Med en bestämd blick nickade jag, och djupt ned i min bröstkorg kunde jag märka en känsla som aldrig funnits där förut. “Tillsammans kan vi göra det Antero, tillsammans kan vi låta alla glädjas åt denna vackra tro” sade jag och knäppte sakta upp mitt bälte som verkade sitta åt hårdare än någonsin. Antero nickade. “Tillsammans”.
Del 16: Jag sprang snabbare än jag någonsin sprungit förut, mina ben värkte, mina lungor trånade efter luft likt en frustande buffel efter en oskuld pojkscout på parningssäsongen. Jag vågade inte titta bakåt, men jag visste att fadern min var mig hack i hälarna. Jag visste att jag inte fick stanna. Jag ville inte bli penetrerad av hypotenusan på hans könstriangel. Jag tittade upp från marken under mig för att inte springa in i något, och då såg jag honom igen. Frälsaren i egen hög person, bara några meter framför mig stod han med en öppen famn och träslev framme. Jag visste att jag skulle vara säker hos honom, så jag kastade mig, ansikte först mot min älskade. Då vaknade jag med ett ryck.
Del 17: Slutligen lät min kärlek sig öppna dörren till oändlighetens paradis vars himmel så blå. Antero var nu vaken och spritt språngande näck. “Aj” sa jag när jag slog köttet med stumpen, hårt, men varsamt. “Min käre slickepott, jag har ännu inte orgasmiserat, snälla hjälp mig att göra detta.” Jag funderade en kort snutelitut tills jag bestämde mig för att medverka i denna ceremoni. Sakta men säkert knäppte Antero upp sin väldiga kedja som nu hängde löst kring hans håriga stock. Jag blev chockad, men negativt överraskad. Själv var jag ovan vid minimalistiska rymdskepp som stred mot svarta hål djupt inne i universums rymd. Men ändock gick den in i smakhålet där den hör hemma.
Del 18: Dagen var inte långt borta nu. Elnifs födelsedag låg precis kring hörnet och vår frälsare skulle självklart förtjäna ett massivt och majestätiskt partaj. Jag flydde i natten från Antero och återvände till mitt hem. Vid mitt ädla bord började jag skissa på planerna, för det som skulle bli den bästa festen någonsin, bara för min älskade. Den bästa 24 december någonsin.
Kapitel 2: Det våras för Elnif
Del 1: Fåglar kvittrar i vårvinden, växter blomstrar i det gröna gräset, kärleken sprudlar i världen, och Antero ser ut genom sitt blekta fönster på de små barnen som leker med kulor på stengången. “Snart”, säger han, “kommer mitt öde också att uppfyllas. Jag kommer också att bli lycklig.” Efter att hans älskade Krister gett sig av blev smärtan outhärdlig. Hur kunde detta ha hänt? Han som delat med sig av sin översvällande kärlek för Elnif som sedan inspirerat Antero själv. Han kom på sig själv med att tänka på alla de underbara stunder som de upplevt tillsammans. En ensam tår sipprade ner för hans kind samtidigt som han kände en mystisk känsla i botten av bukspottskörteln, han funderade en stund på vad denna mystiska sensation innebar. Det var inte sorg, och det var inte saknad. Till sist insåg han att det var glädje som han kände. Visserligen i ringa mängd, men sannerligen var det glädje.
Del 2: Antero funderade på vart Krister befann sig i denna stund. Var han i Danmark?, Stockholm?, Göteborg?, eller kanske Öland? Hade han tak över huvudet?, var han varm och lycklig?, var han ensam? (Krister var egentligen på en strippklubb i Bangladesh.) Han antog att han aldrig skulle få svar på dessa frågor. Plötsligt, när han minst anade det, visade sig en närvaro i rummet, en sensation som aldrig förr. Föga visste han vems ande som uppstått bakom honom, men han fick snart reda på detta, när han kände hur en grov hand med tjocka fingrar klämde tag i hans stjärt. Han kände doften av nyköpt litteratur och senapsfrön, en arom som hans smala näsborrar aldrig förr upplevt. Han kände igen den precisa beskrivningen som han erhållit av Krister. Äntligen fick han mottaga Elnif.
Del 3: Efter ett par timmars klämmande släppte Han taget. Antero blev ledsen. Det fasta, sköna greppet hade nu upphört. Det kändes som att all lycka i världen hade farit sin kos, som blott en livets solförmörkelse. Sedan uppenbarade Han sig framför Anteros ögon. Så som att solen återigen hade uppenbarat sig på himmelen samma morgon vid halv sex snåret. Med ett vidsträckt grin stirrade Han på honom, med ögon som hungrade efter en bred häck att plantera sitt träd i, och Antero glodde häpet tillbaka, så som ett barn vid första anblicken av jultomten. Sedan frågade han: “Är det verkligen du?” och Han svarade: “Nej, inte än mitt barn”, varpå Han gick upp i rök. Nu var Antero helt ensam igen, med bara tystnaden som sällskap. Var det bara en dröm, eller hade Elnif, i hela sin härlighet, verkligen uppenbarat sig för honom?
Del 4: Nästa dag var det dags för Antero att fira bröllopsdag med sin skrumpna make Borild. Han hade länge sett fram emot denna dag, men Antero hade dåliga nyheter för honom. Han hade nämligen blivit förälskad i Elnif och var påväg att lämna Borild för att kunna ägna resten av sitt liv åt Elnif. Antero var orolig över hur han skulle reagera, men han visste att han gjorde det rätta. Tiden gick och plötsligt var det kväll. Borild hade dukat upp till en trevlig middag för två, han hade till och med lagat mat i form av bränd kalops samt rökta pumpafrön. De slog sig ner tillsammans vid bordet, och Borild log mot Antero, precis som han brukade göra. Då var det dags, Antero visste vad han behövde göra, han förberedde sig mentalt innan han öppnade munnen, sedan sade han: “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade han och sprang gråtandes upp på sitt rum.
Del 5: Borild hade blivit mycket förvirrad över situationen, och sedan lämnat källaren de bodde i. Antero hoppades att han aldrig skulle komma tillbaka. Att Borild skulle försvinna ur hans liv för alltid, att denna önskan hade förenklat Anteros situation var ett faktum. Att tillägna all sin levande tid åt Elnif var något han enbart kunde utföra på egen hand. Han kunde inte veta säkert, men han kände på sig att Elnif instämde.
Del 6: Nu hade det gått sex dagar sedan Antero avslutade sin relation med Borild, men Elnif hade fortfarande inte uppenbarat sig för honom. Antero började just förlora hoppet när han låg i sängen och funderade på sin älskade frälsare när han såg hur gardinen vid det vidöppna källarfönstret fladdrade till. En vind som världens andedräkt, en pust som gudarnas väder. Långt i fjärran hördes en dov röst, en som med säkerhet talade till Antero. “Sök mig där bergen möter älven, endast där kommer lyckan finnas för eder.” hördes Elnifs röst. Förundrad satte Antero sig upp i sin dvala, och påbörjade genast reseplaneringen för sin vallfärd mot det ökända mötet. Snart skulle han resa dit, till Nangijala.
Del 7: Han plockade fram sin finaste axelremsväska med det vackra Hello Kitty trycket på, och sedan började han packa ner allt vad han behövde. Ett par byxor, 3 par strumpor, 2 vita t-shirts, en tandborste, en sovsäck, en medelstor glittrande dildo, två par trosor, en extra stor brun dildo, glidmedel, pennvässare, klubbkräm och en kudde. Allt fick precis plats i axelremsväskan. Han var exalterad över det stundande äventyret, han hade en liten känsla i botten av sin kärlekspåse som viskade till honom att han gjorde det rätta. Denna brännande suktan efter köttet som han drömt om i månader kanske äntligen skulle komma till sin ro, och lyckan tycktes för ett ögonblick finnas nära Antero, som om han kunde röra den med sina breda, kraftiga fingrar.
submitted by ElnifIsLord to sweden [link] [comments]


2016.05.24 16:02 JonathanRL En Flygkadetts resa till USA 1953

Denna text är en sammanslagning av den berättelse som berättas av "VarJag" på forumet Skalman i den här tråden.. Orginalet är spritt över flera sidor och kan vara lite knepigt att följa, således copy-pastar jag istället för att länka. Mycket nöje!
 
USA's 'Civil Air Patrol' (CAP) hade ett utväxlingsprogram kallat IACE (International Air Cadet Exchange) Program med i stort sett alla länder i Västeuropa. Europeiska ungdomar inbjöds till USA medan amerikanska tillhörande CAP fick besöka europeiska länder i tre veckor. Den svenska organisationen kallades Flygpojkarna och var en del av Flygvapnets rekryteringsprogram kan man säga. Varjagen uttogs (i hård konkurrens!) till den grupp av fem - som fick besöka USA 1953.
Det var upplagt så att varje nationsgrupp fick en 'värdstat' - våran var Syddakota. Det blev tre fantastiska veckor med massvis med flygning, parties och sightseeing. USA 1953 - jämfört med lilla Luleå, ja Sverige...var som en trollerilåda! Alla resor, utom lokala, skedde med MATS (Military Air Transport Service), en del av USAF. Logeringen, allt från USAF-baser till hotell och privat inackordering i familjer. New York var slutstationen i USA på hemresan - och det var där Utrikesminister Dulles fann tid för ett 'pep-talk' till de blivande flygarna.
 
Detta var en oerhörd upplevelse för en ung grabb 1953 - Kalla Kriget blev varmare och Koreakriget rasade. Så jag kan spinna vidare med några poster till för de som är intresserade..... Efter en vecka på F 8 där vi utrustades med FV-uniformer, trimmades till, lärde oss 'vända klack', putsa skor och raka oss dagligen randades äntligen Den Stora Dagen. Dessförinnan var det klappjakt på amerikanska dollars! Det var nämligen stenhårda valutarestriktioner - US $ var hårdvaluta och kunde inte köpas 'över disk'. Vad jag minns, tilldelades alla fem Flygpojkarna den furstliga summan av tjugo dollars ($20) var :roll: . Men alla 'kände ju någon' som hade en eller några amerikanska dollars undanstoppade i byrålådorna....En stockholmsbekant till min mor, gav mig omkring $40 men, med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...) En jazzintresserad Luleåbo skildes från $6 med instruktionen att köpa Gerry Mulligans sista plattor...o.s.v. Allteftersom dollarförrådet växte - blev 'shoppinglistan' längre. Det var helt enkelt så 1953 att det fanns massvis med eftertraktade varor i USA - som helt enkelt inte var tillgängliga i Sverige men alla ville ha dem.....
 
Den Stora Dagen - och Bulltofta. En MATS C-47 äntrades, glänsande aluminium på utsidorna - matt olivgrön inuti. Den hade inga säten - utan stansade 'soffor' a la fallskärmsjägare - längs kroppssidorna med ett litet 'dasshål' för varje röv. Vi hade med två gruppledare, en kapten från F8 och en löjtnant från F11 som höll oss i tukt och Herrans Förmaning. Och herregud, kaptenen var influgen på J 29 och löjtnanten hade massvis med 'timmar' på S 31 Spitfire - vi betraktade dem som Gudar!
Färden, gick till Fornebu i Oslo, där tidig lunch och den norska gruppen - likaledes fem 'cadets' och två officerare väntade. Sen bar det av till Rhein-Main Air Force Base i Västtyskland. C-47:an var ju ett amerikanskt militärflygplan - och vi flög mycket lågt jämfört med vad man gör idag. Till vår förtjusning - gick flygningen över Hamburg på bara omkring 800 meters höjd. Förstörelsen, bombruinerna - var helt enkelt otrolig. (jag gissade långt senare - att den delen inte var en tillfällighet) Landning på Rhein-Main AFB - och ögonfröjd för oss Flygpojkar. Basen var enorm.....innan utrullningen var slut hade vi redan 'spottat' B-29:or, F-86 Sabres, F-80's - C-82:or - ögonen rullade på oss av att verkligen s e dessa flygplan som vi bara upplevt på bilder.
 
Övernattning i 'Nissen-huts' - och uppenbarelsen! PX - som betyder Post Exchange......Ett veritabelt varuhus på flygbasen där allting kostade bråkdelar av vad det gjorde i 'allmänna marknaden'. Men var enbart för amerikansk militärpersonal. Och Oss!!!
US Air Force bjöd på sightseeing med bussar i Frankfurt am Main. Staden var fortfarande svårt bombskadad och vi frapperades av hur det hade växt upp hela träd i bombruinernas grushögar. Besök på Zoo m.m. men Frankfurt verkade smutsigt, trött och slitet. Maten i mässhallarna blev en upplevelse för oss - den serverades på stansade rostfria stålbrickor med sex olika 'fack' för olika rätter. Mässpersonalen var alla 'afroamerikaner' och portionerna var enormt tilltagna....inte minst de obligatoriska stekta äggen, dom lades upp ända tills man tog undan brickan :D, men vi noterade det amerikanska slöseriet - de flesta yankees tycktes bara äta mindre än hälften - resten tömdes i sophinkarna utan krus :roll: Man gissar att gödsvinen i Frankfurttrakten snabbt blev feta på de kopiösa matresterna......
 
Japp så blev det då dags för Atlantflygningen - med MATS DC-6:a, riktiga stolar och säkerhetsbälten. Start på e.m. och mot USAF-basen på Azorerna. Dit vid anlände mitt i natten och - det regnade. Språngmarsch mot adminbyggnaden men vi blev alla ordentligt blöta innan vi nådde dit. Givetvis - serverades 'frukost' trots småtimmarna, samma brickor och samma mat som på Rhein-Main! Vi lärde snabbt att amerikanska flygvapnet tydligen bara hade en mycket begränsad matsedel - och att den åts likadan över hela världen...i Tyskland, USA, Japan, Okinawa - precis detsamma. Några kulinariska äventyr, av 'lokal' karaktär - tilltalade tydligen inte dessa amerikaner 8-) Starten i mörker blev av hängglidar-kasta sig ut -typ......fältet låg på en bergsplatå för jag uppfattade att planet rusade över en 'kant' -sen var det hundratals meter ned till havet.
 
Destinationen - var Andrews Air Force Base utanför Washington. Hettan slog emot oss som en vägg! Den fuktiga hetta som är typisk för atlantkustens högsommar och minst av allt lämpad för Flygvapnets korderoj-byxor, präktiga varma blåskjortor med lång ärm och knäppt i halsen med svart slips :roll:. Efter bara minuter - badade vi i svett. Mottagningskommitén för oss svenskars del var Flygattachén och Biträdande Flygattachén i Washington - som bägge var iklädda oklanderliga lätta amerikanska khaki-byxor och skjortor med kort ärm - OKNÄPPTA i halsen...... Vår kapten och löjtnant bara stirrade - om mumlade något om att 'den modellen hade knappast godkänts i Flygstaben....' Det enda som var 'svenskt' var mössorna och axelklaffar med svensk gradbeteckning. Det blev presentation med ställningssteg, handskakning och honnörer.....Flygattachen, en överste skulle senare bli rätt väl känd. Han hette Stig Wennerström :) Så man rörde sig i 'de bästa kretsar'.
 
OK - Andrews AFB och en större Nissen-barack - denna var försedd med ett par sergeanter som inte verkade upplagda för skämt och upptåg :roll: 'Lights out at ten!' lydde ordern... Och den amerikanska trollerilådan.....Coca Cola-automater, luftkonditionering, television - allt grejor som vi aldrig sett i Sverige. Isté, iskaffe - var få tag på växelpengar att prova allt detta överflöd!?
När man ville sträcka på benen hann man bara gå några meter innan en bil eller jeep bromsade upp och erbjöd lift...amerikanerna var antagligen lika nyfikna på oss utlänningar som vi var på dom.
Ögonfröjd i luften, på en närbelägen bana (det fanns massor av banor) höll ett stort gäng Grumman 'Hellcats' på med vad vi fattade var landningsövningar på hangarfartyg; om dom överskjöt 'märket' med mera än 25 meter - drog dom på och gick om.
Washington DC! Sightseeing i bussar....Lincoln Memorial, Jefferson Memorial, Vita Huset (man fick inte gå in), Capitol (man fick gå in) och klättring av alla trappstegen i Washington Monument - det var tungt! Plus mycket mera som jag glömt. Amerikanerna höll ett rasande tempo och vi var dödströtta på kvällarna. Vår gruppledare hade till slut kapitulerat inför värmen och vi tilläts lägga av våra präktiga Flygvapenskjortor och slipsar, och uppträda i regelvidriga vita skjortor med upprullad ärm och utan slips - tack kapten T.!
 
En dag var det flygning :D Ngn flygklubb hade ställt upp med ett par dussin sportflygplan som reläade igenom ett par hundra killar med ngn kvart var i luften. Typfloran var stor - MINST ville man flyga med en Stinson som lastade 6-7 pax på en gång, MEST ville man upp i en av de Stearman PT-17 som deltog i cirkusen. Jag - hade turen att 'få' en Ercoupe, en tvåsitsare där man åkte cabriolet s.a.s. Vi kallades ju 'air cadets' - och piloten tog tydligen för givet att jag kunde flyga 8O så vi hann bara upp på ett par hundra meter när han sa 'you take over'... Det blev Varjags första flyglektion - en försiktig sådan speciellt med så intensiv trafik runtomkring.
Ercoupe'n var känd för att vara 'spinnsäker' d.v.s. mycket svår att få i spinn och över motorbullret frågade jag piloten om detta. 'You try it!' Jag bleknade - 'no you try it' Killen höjde nosen i 45 grader, drog av gasen och släppte ratten (fpl hade rattstyrning) - och sannerligen, Ercoupe'n sänkte snällt nosen utan minsta spinntends - ett mycket stabilt flygplan.
 
Vår kapten och löjtnant hade mumlat lite om frånvaron av trafikledning och dålig trafikdisciplin och efter att jag kommit tillbaka till terra firma, inträffade den enda allvarliga på hela resan.....En Stinson var nära sättning - när en Stearman vars pilot inte kunde se Stinsonplanet under sina stora undervingar - kom snuddande nära att 'landa' på Stinson vinge 8O Det var bara ngn meter som skilde planen åt - när Stearmanpiloten såg planet under honom - drog på fullvarv och klarade skivan.....Det - var nära ögat!
Och den dagen, var den 27:e juli 1953. För på kvällen kom President Eisenhower på TV och meddelade att vapenstillestånd slutits i Panmunjon och Koreakriget var över.
 
Exit Washington....i en C-47 med riktiga stolar, tre mans besättning och skriver och säger sju (7) passagerare! Vi hade hela flygplanet till oss själva! 8O Det kallar jag VIP-behandling....C-47:orna (civila DC-3) kallades ju Dakota under kriget och det passade ju bra när man skall flyga till Syd Dakota.
Denna kom att bli den mest minnesrika flygningen i mitt liv. Efter att vi nått cruising-höjden (låååg - kanske 1000 meter, fpl hade ingen tryckcabin eller syrgas - vilket ger utomordentlig marksikt) blev atmosfären ombord ytterst informell. Killarna i cockpit kom akteröver med mat i små kartonger.... med stekt kall kyckling, sallader och apelsin- och tomatjuice. Det var första gången jag sett eller smakat tomatjuice - något som jag verkligen gillade och som sitter i än. Dom ville 'snacka' och då planet saknade autopilot erbjöds frikostigt sittning i högerstolen där framme 8-) Vi fem flygpojkar fick var sitt halvtimmespass 'vid spakarna' (egentligen halvratt) medan vi mullrade fram över USA's prärier. Speciellt minns jag flygningen över södra delen av Lake Michigan och Chicago och de följande, nästan oändliga vetefälten i Iowa. Vädret var finfint och stämningen mycket hög. Speciellt imponerade blev vi när vi fick förklarat för oss att detta med 7pax i ett egen flygplan, inte var något misstag; 'Vi och flygplanet står till ert förfogande under hela eran vistelse i Syd Dakota' 8O När amerikanarna lägger på gästfrihet baxnar man. Di rika di kan.....
 
Resans mål var Sioux Falls, den största staden i Syd Dakota nära gränsen till Minnesota.
När 'kaparen' meddelade att vi hade en halvtimme kvar dit (det var en c:a sex timmars flygning) ruskades plötsligt vårt flygplan om av våldsamma okända krafter och jag uppfattade något som blixtrade förbi mitt fönster på väg nedåt....
Vi hade fått eskort!
Ett par aluminiumglänsande Mustanger (North American P-51D) - hade 'buzzat' oss och kom nu tillbaka upp - bara för att inta position vid vardera vingspetsen av C-47:an...dom hade halv flaps ute för att komma ned till vår blygsamma flygfart minns jag och tuffingarna i Mustangerna vinkade vänligt.
Det stod SD * ANG på kroppssidorna, 'aha sa vi - ANG är naturligtvis för mustANG' - men det var fel. Det betydde South Dakota Air National Guard och något pampigare mottagande till Syd Dakota kunde vi knappast tänka oss.
OK - Sioux Falls, 60 tusen själar och en mera 'hanterlig' stad för oss lantisar. Mottagningen på flygplatsen kaotisk - fotoblixtar, presentationer, snurrande filmkameror....i hårt tempo och bil till en TV-studio, 'ni skall vara med på TV-nyheterna i kväll'! Skyltfloran var bedövande - reklam, reklam överallt - man såg knappast stan för alla billboards :roll:
 
Snabb dusch, rakning och ombyte innan det bar iväg till Minnehaha Country Club för galamiddag med Civil Air Patrol..... 'Minnehaha' var siouxspråk - och betydde 'Skrattande vattnet'; ha ha-biten var i alla fall lättfattad :D Storartad middag, med tal, musik, dans - och flickor! Dansen - var mest den då populära 'reelen' - en irländsk skuttdans som var oss helt obekant. Vi - kunde bara foxtrot och vals förstås och gjorde vårt bästa med tjejerna. Som var en uppenbarelse.....I kläder och make-up vars elegans saknade motstycke bland svenska tonåringar...faktum var att flickorna såg mycket äldre ut än de var i sådan stass och jag blev förvånad höra att dom var tonåringar som jag själv. 'The Country Club' vaär en amerikansk institution - och representerar noblessen och Minnehaha var en ganska luxuös sådan som imponerade oerhört på oss. Något annat som inte imponerade - var antalet berusade kvinnor..... I motbokens Sverige var detta något nästan okänt - här drack fruntimmerna Dry Martinis och Highballs som vatten och stumlade och tog snedsteg och sluddrade på målet utan ringaste skam.....Vi svenskar blev uppbjudna till dans av flera av dessa ginlampor - men fungerade mest som stagmaster i hångelhas på samlags avstånd :roll: Alkohol serverades vi inte - vi var underåriga liksom de amerikansk tonsårsflickorna, 'spritåldern' var strängt satt vid 21 år!
 
En annan 'första' - var Bingo, ett spel vi aldrig hört talas om. Fick bingobrickor gratis förstås - och virrig förklaring av reglerna. När jag i en omgång tyckte att jag fått kombinationen rätt - sade jag Bingo! Det blev åskliknande applåder....Men jäntan som satt bredvid mig kikade och sa att 'that won't work' :(
Vilket snabbt bekräftades av spelledaren, följt av en ytterst 'tunn applåd' :roll: Och en Varjag som var morotsröd i ansiktet. Det blev ännu en mycket sen kväll = tidig morgon.....en av killarna i gruppen skrev vykort hem 'vi är så trötta att vi behöver svenska tändstickor för att hålla ögonen öppna. Dom amerikanska är av papper och håller inte så här sent på natten...' :lol:
Sioux Falls hade inte så mycket av sightseeing att erbjuda - vi kördes till ett 'fläskpackeri' - som var ett av de största i Mellanvästern. Helt enkelt ett slakteri - där jag f.f.g. fick åse själva slakten :roll: Inte speciellt uppbyggligt men lärorikt...om amerikansk fart; 'dom här levande grisarna - kommer ikväll att vara kokade och på burk!' 8O
Det var antagligen läckerheter som Spam - det handlade om. Inte blev man vegetarian på kuppen - men kunskap om verkligheterna om vad som händer i ett slakteri är nog ganska nyttig för alla.
Sen blev det högtidlig 'presentation' av en gåva - till den svenska gruppen. Någon religiös församling (varav det fanns MÅNGA i Syd Dakota!) hade skänkt en svensk praktbibel att presenteras till oss. Den var minsann inga dåliga grejor....en sån där femkilospjäs - 60x30x10 centimeter och med massvis av fina tuschteckningar, kopparstick och annat på - jag minns inte, men kanske tusen sidor. Verket var från tidigt 1800-tal och man 'trodde' att det kommit från Minnesota där tiotusentals svenskar slagit sig ned. Den hade vackra mässingsbeslag och var sannerligen ett 'praktverk'. Mera minns jag inte om den. Utom att den skulle skänkas till Riksantikvarieämbetet vid hemkomsten. I samband med bibelgåvan blev det också nödvändigt med ett kyrkobesök - där vi lyssnade till Herrans Ord och svettades ymnigt - innan vi släpptes ut på kyrkbacken att introduceras till 'församlingen'. Lite krystat för min del - men kall Coca Cola gratis - hjälpte upp prövningen :)
 
Aftonen - och ett 'Garden Party' i ngn parkanläggning där aftonens 'clou' - var en underskön 'indianprinsessa' i de snyggaste buckskins med fransar - jag någonsin sett! Prinsessan kom dit, enbart av 'dekorativa skäl' - och försvann alltför fort :x - jäklar - henne, hade man minsann velat 'snack upp' :D
Syd Dakota var (är?) en agrarstat och den huvudsakliga skörden var 'prärieguld' - majs! (eller Corn som det heter på engelska) Kopiösa mängder av majs på millioner tunnland av pannkaksplatta prärier. Från bil hade man knappast ngn utsikt....det var majsfält vart man såg. I staden Mitchell, finns ett 'Majspalats' som byggs om, nästan helt klätt med majskolvar innan och utan - varje år! Det såg ut som som något ur en sagobok eller Disneyland långt innan Disneyland var påtänkt. Och inne i den stora lokalen kunde man äta majsanrättningar i kubik....(om det fanns 'stuvad majs' - minns jag inte men det förefaller troligt) och köpa souvenirer gjorda av majs och majskolvar där fantasin saknade gränser i form och färg. Bara utbudet av majspipor (a la General MacArthur) i alla storlekar kunde ha fyllt en mindre butik! Vår pålitliga C-47:a flög oss västerut - till Rapid City och möte med Strategic Air Command. SAC var flygvapnets bart huggande svärd med mottot 'Peace is our Profession' ( :roll: ) eller 'Fred är vårt Yrke'.
Men fredligt - var det minsann inte på Ellsworth's Air Force Base där vi förevisades 28th Bomb Wing utrustad med världens största bombplan Convair B-36 'Peacemaker'.. Sexmotoriga giganter vars uppgift i händelse av krig var att göra Sovjetunionen självlysande med sina atombomber. 'Security' på basen var enorm - överallt var det skyltar med 'No Go' och 'Endast Auktoriserad Personal'. Vi fick inte klättra upp i planen och kika inuti - men traska runt dem och titta - det fick vi. Bombschakten var kolossala och vår svenska kapten anmärkte att di däringa atombomberna måste vara stora och tunga grejor att döma at upphängningsanordningarna.
'Har ni atombomber här?'
'Yes ssirr'!
' Kan vi få se en??'
'No ssirr...Classified' Jag bör tillägga att vi denna tid hade uttrycket kärnvapen ännu ej slagit igenom - de kallades helt enkelt atombomber.
Så någon atombomb fick jag aldrig se....
 
Well, i Rapid City som paa ett par platser tidigare - bodde vi privat. Jag hade turen inackorderas hos en familj dar baade pappa och son - var CAP-medlemmar. Sonen var ett par aar yngre an jag men hade eget rum, eget fotolabb i huset, korkort och egen bil! Det sista var 'haeftigt' som man sager i Sverige idag.....'nej' sa han 'det flesta av mina kompisar har bilar ocksaa....' (korkortsaaldern - var 15 aar!) V.s.b.- som det hette i geometrin....kvicka telefonsamtal- och ett 'bilgaeng' trummades ihop till 'a meeting' paa ngn sundae-bar i stan. Det visade sig att alla mina fyra gruppkamrater - ocksaa bodde hos killar tillhorande 'bilganget'. Vi - saag ut som faagelholkar! Egna bilar!? Kom ihaag att 1953 i Sverige var det bara 'rikt folk' som hade bil - alla andra hade just borjat lukta paa moped- och motorcykelaaldern! Deras bilar, vad jag minns - var alla av efterkrigsmodell.....1946-48 aarsmodeller - min kille hade en Buick 1948... Vi ville ju absolut veta hur mycket deras bilar kostat - forklarande att en bil hemma i Sverige var ett, hart nar ouppnaaeligt maal for oss....Jag minns klart att hans Buick hade kostat $75! En annan kille hade en Plymouth Convertable ('med lite bucklor...') som kostat $40 8O. Vaara hakor hangde paa brosten.....
 
En annan bonus var killens fotolaboratorium.....jag hade maanga rullar film (svartvit 6x6cm saa klart 1953) och redan borjat oroa mig for framkallningskostnaderna hemma i Sverige..... :roll:
'No problem' - ge dom till mig! Nasta dag hade jag alltsammans framkallat, kopierat - och flera forstoringar :D . Hans rara mamma - hade last ngnstans att svenskar aat havregrynsgrot till frukost. Och som en speciell raritet - kokat 'oat-meal porridge' till mig...'saa du kan kanna dig lite hemma... :) ' En STOR gryta! Jag har alltid avskytt havregrynsgrot.....men vad gor man? Sonen tog pliktskyldigast en liten klick - jag, fick en valdig portion. Nar jag straevat igenom den - 'vill du ha mer?' - och innan jag hann svara landade ytterligare en valdig slev i tallriken :roll: 'En Svensk Tiger' som bekant - :wink: hur jag fick i mig den minns jag inte...men en ambassador for Sverige maaste ju gora sin plikt.
Nar jag fraagade sonen vad jag var skyldig for fotojobbet och materialet; 'Du ar inte skyldig mig en sekin - du aat upp den dar forfarliga groten i morse - annars hade jag varit tvungen ata halften av skiten.....' :lol:
 
Black Hills, South Dakota och det imponerande Mount Rushmore-monumentet. Vi aakte dit i USAF-buss....landskapet i Black Hills paaminde mycket om Sverige....barrskog, myrstackar och moranterrang. Sjalva monumenet - fyra presidenters huvuden utmejslade ur graaberget - AR oerhort imponerande. Det tog c:a 400 mannar med dynamit ned till stenhackor och slipmaskiner elva aar, att skapa konstverket. Ansiktena ar omkring 18 meter hoga forestaller fr.v. presidenterna Washington, Jefferson, (Theodore) Roosevelt och Lincoln.
All ara till egypterna och deras kollossalstatyer - men annu om en million aar, kommer det att vara mojligt att puzzla ihop anletsdragen av dessa amerikanska presidenter. Ett verkligt 'varaktigt' monument som for framtiden bevarar minnet av the United States of America.
Flyg med C-47:a igen - norr om Black Hills ligger ett sareget omraade kallat 'Badlands'. Som framgaar av bilderna - ar detta inte latt framkomligt till fots eller bil....men en fantastiskt upplevelse fraan 500 meters hojd paa 'sightseeing'!
Darefter - vandes nosen mot New York och Dakotaaventyret var slut.
 
Ar du tankelasare? (Angående förfrågan om bilder från redan; A/N) Jo det stammer bra det. Utom nagra dussin svartvita 'positiv' inklistrade i ett album :roll: - men Herregud, det ar femtiosex aar sedan! EN bra en som finns i albumet - ar en forstoring av 'Mustang vid vingspetsen' p.v.t. Sioux Falls dock :P
Tack for C-47:an forresten...
Jag har pratat lite om bussarna vi aakte i - dessa var undantagslost tillhoriga USAF, maalade mellanblaatt och av maerket 'International'. Dom var ytterst enkelt inredda - som billiga skolbussar. Vi motte dem paa Rhein-Main, Azorerna, Washington - overallt....standardtyp... En kul sak jag maaste beratta - ar kordisciplinen hos de, mest afroamerikanska, chaufforerna. Det fanns naagon trafikregel om jarnvagskorsningar och - deras korsning som fick oss att skratta.....men som foljdes mannagrant och utan minsta leende av USAF-chaufforerna....
1) Bussen stannar 2) Motorn slaas av 3) Dorren (reglerad av mekanisk vinkelhavarm av chaufforen) oppnas 4) Skjutfonstret till vanster om chaufforen oppnas 5) Han lyssnar till till hoger.... 6) Han lyssnar till vanster - genom fonstret... 7) Han startar motorn... 8) Han kor over korsningen... 9) Han stanger dorren... 10) han stanger fonstret
Vi ar paa vag igen! :lol:
 
Oavsett hur hett det var - kordes aldrig bussarna med oppen dorr...paa luftkonditionering - var inte en tanke :roll:
....resan fortsatte till New York - och supercentrala Hotel Astor vid Times Square. Dar, som jag tidigare berattat - den amerikanske utrikesministern fick traffa Varjag :lol: Ny amerikansk virvelvind, FN-skyskrapan - Empire State Building - broar, skyskrapor, platser och namn - det blev for mycket att 'ta in' vid det laget.... Vi var mest intresserade av att 'shoppa paa Broadway' med vaara aaterstaaende dollars. Bast minns jag reklamskylten for Camel-cigaretter, som blaaste rokringar tvars over gatan utanfor hotellfonstret....
Kopte rekvirerad plastkortlek, Gerry Mulligan-plattor, modellbyggsatser aldrig horda om hemma....m.m. m.m..... Varuutbudet fick lilla Luleaa att se ut som Duvemaala och vi alla delade en stark kansla av efterblivenhet i jamforelse med USA- som 'mellan skaal och vaegg' - kladdes i ord daa och daa...det bjod emot att erkanna det men sanningen var saa uppenbar att vi maaste prata om den.
 
Den sista kvallen - var 'fri' - inga arrangemang. Jag hade en mormors syster som bodde i New York och med stranga order att kontakta henne (hon visste naturligtvis att jag var dar...) ringde jag henne.....Det blev blixtavhamtning, laang bilfard till hennes hem - dar hela den avlagsna slakten vantade. Presentationer till ett dussin manniskor vars relation och namn jag knappast uppfattade. Jag var 'unik' .... ingen fraan de svenska delarna av slakten hade naagonsin besokt USA tidigare. Inget var for bra for en....alla maanade om mig - jag hann bara besvara faa av de maanga fraagor de stallde mig, innan det vars dags for bilfarden tillbaka till Astor.
Det undslapp mig hur snaalt tilltagen den $-dollartilldelning var som vi faatt..... 'Good Heavens - how much do you need??? - give him $200!' Jag forklarade blygt att det var for sent - vi flyger ut imorgon och jag kan inte handla mera i alla fall.....Suck
Hemresan antraddes i en MATS C-97 Stratocruiser - det storsta flygplan vi alla naagonsin satt vaar fot ombord paa.... och destinationen - var inte Sverige - utan Paris! Det var namligen saa att den franska gruppen (som varit i New Mexico) hade blivit saa imponerade att de meddelat Republiken att har faar Frankrike 'laegga paa naagot' for att balansera intrycken.....och inbjod alla de europeiska grupperna till ett par dagar i Paris fore slutlig hemresa. (Till och med engelsmaennen - accepterade fast dom fick ta en omvag :lol: )
 
Naagon timme efter starten fraan New York - raakade vi in det varsta aaskvader jag naagonsin flugit igenom. :roll: Blixtarna stod 'som spon i backen' och 'elektricitet' vandrade som maskar paa vingarna. Turbulensen var oerhord och vi kastades omkring som en lekboll i det upprorda lufthavet. C-97:an hade samma laanga smala vingar som dess halvsyster - B-29 och man saag genom fonstret hur dom 'flaxade' som faagelvingar i turbulensen.....8O Till och med vaar kapten och lojtnant saag lite oroliga ut.....
Men Boeing's tekniker hade tydligen raknat ratt i sina kalkylker - for vi kom genom stormen utan vingbrott. Det - var den forsta gaangen jag verkligen varit skitradd under en flygning......
Next, 'gay Paris'.
...och utan halster ar det dags avsluta denna (alltfor) laanga foljetong;
 
Som jag skrev i foregaaende - post - ville minsann nu den franska 'Fjarde Republiken' visa lejonklon efter all den amerikanska gastfriheten. En mycket valkommen och och ovantad clou paa resan som vi alla saag fram emot med stora forvantningar. Vi landade pa Le Bourget - och amerikanerna glomde inte paapeka att det var har - som amerikanen Charles Lindberg hade landat med sitt enmotoriga Ryanflygplan efter den forsta direktflygningen USA - Europa anno 1927! Jag minns inte mycket av ankomsten - vi landade paa kvallen. Men den 'amerikanska ordningen och effektiviteten - byttes omedelbart mot fransk villervalla....Passkontroll och 'formaliteter' tog en evig tid och det var 'smaatimmar' innan vi bussades till vaar logering. Alla europeiska grupperna - vi var omkring 90 man - anvisades en gymnastiksal. I vad vi senare upptackte var en flickskola. (men utan flickorna som var paa sommarlov.... :roll: )
 
Faeltsangar - med grasfyllda madrasspaasar - var uppstallda....bagage forvarades paa golvet bredvid sangen....filtar och kuddar utdelades av en saan dar fransos i 'kepi' - lakan var tydligen okanda i Fjarde Republiken :)
Men, vi var ju dodstrotta och fann att svenska, portugisiska och turkiska snarkningar - lat precis likadana :lol:
Frukosten - i 'flickornas matsal' - blev en sensation...dom serverade rodvin till frukost!(middag och kvall :) ) Brodet - i meterlangder, var jattegott! Resten, ja resten.... vad ovrigt serverades minns jag mycket val......och det beromda 'franska koket' imponerade inte. Hemligheten med den s.k. 'franska kokkonsten' ar att ha hittat paa femtusen olika namn for kalops! Som alla smakar precis lika, innehaaller samma saker och paa naagot obegripligt satt - naatt varldsrykte... :P
Virvelvind sightseeing i Paris.....upp i 'fiffeltornet', Sacre Ceur, Notre Dame, La Louvre..... Mitt bestaaende minne av Paris 1953 var att ALLT...alla dessa paradbyggader, ja hela stan - var morkgraa! Traakig farg -daa jag senare sett ett 'renputsat' Paris - men 1953 var det elandigt.....biltrafiken bestod till stor del av underliga trehjuliga 'lastbilar', bussar som var jamnaariga med mig eller aldre - och en uppenbar fattigdom som fick gamla Sverige att se ut som ett dromland! (kanske en poang for Folkhemmet i alla fall :roll: )
 
Vid kordes till slottet i Versailles! Paa kvallen - en magnifik 'ljud och ljus-show' om slottets och Frankrikes historia. Naturligtvis paa franska - men nar showen visade giljotiner (som gick som symaskinsnaalar :lol: ) visste vi i alla fall precis var, i historien vi befann oss....
Hojdpunkten - som 'la belle France' ville visa upp - var naturligtvis dambrost! Vi bevistade 'Folies Bergere' dar en magnifik 'show' exponerade mera av den varan - an jag naagonsin sett, tidigare eller senare.....man erinrar sig killen som aakte till Olympiaden for att han ville se '100 meter dambrost'...... Well det fick vi - utan Olympiad :)
http://en.wikipedia.org/wiki/Folies_Berg%C3%A8re
M.A.T.S. tog oss hem till Bromma - dar Varjagen smugglade 'kontraband' till kungariket Sverige - men glomde sitt pass i en telefonkiosk (for att underatta om lycklig hemkomst till foraldraskapet naturligtvis)......
Sen, ja sen blev det Statens Jarnvagar, den s.k. 'Nordpilen' - hem till Luleaa igen.....(ingen sovvagn - militarbiljett!) passet - kom paa posten fraan tullen i Bromma - naagon vanlig sjal hade hittat och lamnat in det.... :oops:
Stor pressmottagning i Luleaa - av Norrbottens-Kuriren. En mera dampad av Norrlandska Socialdemokraten.....'Norrskensflamman' brydde sig inte - men hedrade mig med de korta orden att 'Amerika har faatt en ny agent i Luleaa....' :P .....'Flamman' - hade alldeles ratt!
[På förfrågan om preskriberat brott] Jodå - det brottet är längesedan preskriberat. (Även om innhav av kontrabandet - ännu femtiosex år senare i Sverige är Majestätsbrott :roll: )
Här i alla fall förklaringen; vi besökte en liten stad, Yankton - vid Missourifloden i allra sydöstligaste Syd Dakota. Värdarna inkluderade en 'Game Warden' (=jägmästare) och jag och en annan Flygpojke åkte i hans bil.
I bilen - fanns ett gevärs-ställ! I stället stod en M1 'US Carbine' och på det hängde en Luger i ett 'US'-märkt axelhölster 8O Vi hade tidigare på dagen traskat förbi en pantbank i Yankton - där skyltfönstret [b]var en vapensamling[b].
Stannat, stirrat - revolvrar, pistoler i dussintal - igen, föll hakorna och sju svenska fågelholkar fick lära att 'det var bara gå in och köpa...' Licens?? - vad är det för nåt???
Vår fascinering av US-karbinen och pistolen, undgick inte jägmästaren/chauffören - så han sa helt vänligt, 'would you like to have a shot?' 'yes....' hickade vi..
Vi körde över Missouri på en bro - och befann oss i Nebraska....där jägmästaren kände till en lämplig plats för lite skjutövningar i terrängen....Alla bilarna stannade, US Carbinen tons ut och skjutövningarna inleddes i en liten ravin.
Alla Flygpojkarna fick skjuta - men Herr Jägmästaren uppfattade snabbt att Varjag var den enda som tidigare umgåtts med skjutvapen....
Morgonen därpå vid 'avskedet' från Yankton kommer jägmästaren fram till oss och säger; 'Jag vill ge en present till er svenska pojkar'- går fram till mig och - överräcker Lugerpistolen i sitt hölster....' har sett att Du - vet någonting om skjutvapen, så Du skall ha den....'
Jag blev stum. Stumma blev även en svensk kapten, löjtnant och fyra andra Flygpojkar.....
En officiell gåva - till en svensk delegation - kunde naturligtvis inte nekas. När vi kom till Bromma och det frågades 'något att förtulla?' - svarade bara officerarna att 'det får pojkarna själva redogöra för. Det fanns lojalitet på den tiden !
submitted by JonathanRL to sweden [link] [comments]


'Du är snygg för att vara en svart tjej' - YouTube 24 Timmar Challenge. 18 År För En Dag. Från Barn Till ... Sex&sånt: kommer du för snabbt? - YouTube Sex tips för bättre sömn VAD GÖR FOLK FÖR EN SHOUT-OUT? - YouTube Sex när du är sjuk  CancerHandboken Är det här en supergrill för budgetpeng? - YouTube SÅ DÅLIGT FUNKAR EN SJÄLVTVÄTT FÖR BIL! - YouTube Akrylmålning: Inspiration för hur att börja en bakgrund ... Underlätta för någon med demenssjukdom med Läras tips

svart man Adlibris

  1. 'Du är snygg för att vara en svart tjej' - YouTube
  2. 24 Timmar Challenge. 18 År För En Dag. Från Barn Till ...
  3. Sex&sånt: kommer du för snabbt? - YouTube
  4. Sex tips för bättre sömn
  5. VAD GÖR FOLK FÖR EN SHOUT-OUT? - YouTube
  6. Sex när du är sjuk CancerHandboken
  7. Är det här en supergrill för budgetpeng? - YouTube
  8. SÅ DÅLIGT FUNKAR EN SJÄLVTVÄTT FÖR BIL! - YouTube
  9. Akrylmålning: Inspiration för hur att börja en bakgrund ...
  10. Underlätta för någon med demenssjukdom med Läras tips

I samarbete med OnePlus testar vi och ser vad folk gör för en shout-out. I dessa utmaningar gäller det o va snabb ;) Länk till hemsidan: http://onepl.us/jK ... Sex tips för bättre sömn ... Hur man finner sig till rätta i livet, del 1 - Duration: ... Expandera ditt medvetande - en guidad meditation - Duration: 35:15. För anhöriga vill jag svara på dom frågor som aldrig vågats ställas, jag vill berätta om hur man är ett bra stöd samt vad som är jobbigt för den som är sjuk. 'Definitionen av vacker är inte en dark-skinned black woman.' Om Tänk till Ungas berättelser om vad som är viktigt. Tänk till finns i sociala medier och prod... Se mer av Anias konst här: www.aniawitwitzka.com Läs om Anias kurser i konst och entreprenörskap via kursplattformen Shine Through Art: www.shinethroughart.com Länk till min webshop: https://www.gordetmedrw.se Mellandagsrea pågår mellan 25-30 DEC. Känns det som att du kommer alldeles för snabbt? I de flesta fall handlar det om att vi har fel uppfattning om hur länge ett samlag ska ta. Men det finns övn... Liselott Björk från Demensakademin berättar och tipsar om hur du som anhörig kan underlätta för en person med en demenssjukdom. 'När man får en demenssjukdom så kan det bli svårt att ta ... 24 timmar challenge. Jag förvandlas från 11 år till 18 år och myndig ett helt dygn. Vad skulle ni göra om ni fick vara myndig en hel dag? Följ med mig och se... Klarar Kamado Sumo att konkurrera med nästan tre gånger så dyra Big Green Egg? Här köper du din Kamado Sumo: http://bit.ly/2IyH2eZ * Under maj ger KitchenTim...